Tyst i huset

Nu har våra gäster åkt och det är tyst i huset. Inte för att de gjorde något stort väsen utav sig men det märks att det är fem personer mindre hemma.
Charlie har gått runt och tittat i alla rum utan att hitta någon kompis. Det har inte varit så dumt med fyra barnvakter.......

Idag hade jag säsongens första blingovisning och det gick bra. Mycket barn och mycket skoj!! Det är så kul att kolla in barn när de ska leka. Charlie är totalt ointresserad av andra barn, han vill bara klättra. Fast nu går han mest och det är skönt, inte minst för ryggen.

I morgon blir vi själva för Tage ska ut och åka skoter. Bra att han äntligen ger sig iväg ut på något utan oss. Tråkigt bara att min hals känns som ett sandpapper. Och att näsan rinner och huvudet dunkar.......Min fantastiska granne skicka ett sms att hon kunde ta med Charlie ut om jag mådde dåligt!! Helt fantastiskt!! Varför är det då så himla svårt att ta emot hjälp?
Det måste vara något fel på mig. Jag har otroligt svårt för att ta emot hjälp vad det än är.
Jag klarar mig själv, så är det bara!! Man ska inte blanda in andra. Att be om hjälp är ett tecken på svaghet......så där tänker jag. Det är sant. Varför vet jag inte. När jag skriver ner det så här verkar det ganska korkat.
Och korkad vill jag ju inte vara......nu blev det jobbigt:=)