Jag lovar dig Mathilda......

Jag ska lyssna mer på mig själv och säga nej när jag inte orkar

Jag ska sluta att göra saker för människor som inte uppskattar det ändå

Jag ska göra slut med mina energitjuvar

Tro det eller ej, men ett av mina största problem är att jag är för snäll. Jag vet att flera av er som läser detta förmodligen inte håller med mig men det struntar jag i, för det är så. Jag kan inte säga nej. Jag gör saker jag inte vill och sen är jag sur istället. Hur smart är det?

Jag måste bli mer "bitchig", säga nej och stå upp för mig själv. Jag genomlider saker i mitt liv som gör mig illa själsligt, jag brukar känna det som att jag blir själsligt våldtagen. Dessa saker är det nu slut med. Inte ett enda möte till som gör mig illa till mods tänker jag genomlida. Jag är lite knäpp, jag gör dumma saker och säger saker som kan såra men bara för det kan man inte behandla mig hur som helst. Jag har också en själ som tar stryk och nu är tiden kommen då jag sätter ner foten och säger stopp.

Varför gör man saker som man vet att man kommer att må dåligt utav? Jo, för att man är för snäll och inte kan säga nej. Man vill så väl att man trampar på sig själv för människors skull som ändå hatar en. Jag blir så arg och ledsen på mig själv, men samtidigt glad att jag vågar ta fram det som gör ont, analysera det, ta fram en handlingsplan och lägga det bakom mig. Det är mitt löfte till mig själv.

Jag ska vara rädd om mig själv. Det finns människor som behöver mig och som tycker om mig. Det är de människorna som jag ska lägga min energi på i framtiden, inte de som stjäl min energi.

Jag önskar er alla ett fantastiskt 2013. Jag önskar er hälsa, glädje och kärlek i överflöd. Och när sommaren kommer hoppas jag att solan skiner på er för blir den här sommaren som 2012 kommer jag gå bananas;)

2013

Nytt år, nya möjligheter. Jag fortsätter på samma vis med en del finjusteringar. Jag ska tänka mer på vad jag stoppar i min mun, träna smartare och framför allt försöka få till mer tid för mig själv. Det låter ju lite som en klyscha men sanningen är den att jag sällan har egentid, jag jobbar eller så är jag med barnen.

Det är ju inte så att jag inte vill vara med barnen men ibland är det skönt att få vara Mathilda, inte bara mamma.

Hundar och raketer

Nu är det snart nyårsafton och då hör det ju liksom till att man smäller lite raketer, eller hur?

Men efter att ha läst om en tjej som beskrev hennes hunds dödsångest varje nyår så tycker jag alla borde skippa raketerna i år. Fy vad hemskt! Hur förklarar man för en hund att det inte är farligt?

Nej skippa raketerna i år och köp lite löjrom för pengarna, det är mitt bästa tips;)

Hundar ja......och deras ägare.........

Nu blir jag kanske lynchad men den smällen tar jag;) Jag vet att de hundägare jag känner inte berörs av det jag tänker skriva men jag vill ändå ta upp det.

Dödsångest och hundar......Ja det är hemskt, men en hund kan faktiskt ge en människa dödsångest. I torsdags var jag ute på fjället och åkte skidor, det var en härlig tur och mycket folk i rörelse i spåret. På väg hem möter vi ett par som har sin hund lös. Hunden sprang kanske 25 meter framför dem och vinden och farten gjorde att alla tänder i hundens mun syntes. Jag reagerade inte nämnvärt eftersom jag inte är rädd för hundar, och den sprang ju bara förbi. 

Men vad hade hänt om Millie hade varit med?

Hon är lite rädd för främmande hundar och hon hade blivit mycket, mycket rädd, det vet jag. Kanske att känslan hon fått var dödsångest. Förmodligen. Hon hade sett en stor, arg hund med tänderna framme, beredd att äta upp henne!! Hon hade skrikit rakt ut! Hon hade börjat gråta och blivit alldeles utom sig av skräck. Vad hade hunden då gjort? Hade den fortsatt springa förbi henne eller??

Jag vet inte? Men jag tycker frågan är befogad. Man har inte en hund lös i ett skidspår där man möter folk hela tiden, om man inte är i hundspåret här i Sveg, då räknar man med att möta hundar. 

Vad tänker ni som har hundar? Jag skulle inte komma på tanken att ha min hund lös där det rör sig mycket folk och barn. Hunden kan ju tro att barnet vill leka och det gör ju inte saken bättre.

Det låter kanske som att jag har något emot hundar och det har jag verkligen inte. Folk får ha hur mycket hundar de vill för mig men ha dem gärna kopplade så att inget dumt händer. Jag vill absolut inte att mina barn ska vara hundrädda och jag visar alltid att hundar inte är farliga genom att hälsa på hunden så att de ser. Men jag stör mig på folk som gör som paret i Lofsdalen gjorde.

Nog om detta......Jag lovar att inte fyra av en enda raket på nyårsafton med tanke på era hundar som blir rädda, det är ingen stor försakelse för mig. Lovar ni då att hålla era hundar kopplade där det finns folk? För jag tar bara för givet att ni plockar upp hundens bajs efter den;)

Jag har tankat energi i paradiset

Jag är ledig en vecka och är själv med barnen, så ledig är man ju inte men det är rätt skönt ändå. Jag började veckan med att leja världens bästa x som barnvakt och gav mig iväg ut på fjället med Tove. Vi åkte 7 km och jag njöt varenda sekund trots att det var kärvt före och obefintligt glid.

Det är de här dagarna man tänker tillbaka på när det är stressigt på jobbet och allt går emot en, man hittar lite energi och orkar köra på ett tag till. Jag älskar verkligen att åka skidor och det ger mig så mycket att det aldrig känns motigt att ge sig ut. Tvärtom längtar jag efter att åka, trots att man kanske har träningsvärk som jag hade idag. Man kan ju ge sig ut på en "njutarrunda" och bara åka för att tanka energi, man måste inte alltid jaga sekunder och slå rekord.

Den här dagen lever jag länge på men längtar redan till nästa runda:)

Hurra hurra för mig!

Kvällen innan julafton klarade jag mitt mål som var tio armhävningar. Jag blev så glad att jag bara skrek rakt ut.

Nu vill jag belöna mig med något bra som inte är ätbart. Då passar ju ett par träningstights bra tycker jag. Ska sova och bestämma mig i morgon för vilka det blir. I morgon blir det förresten åka av, jag och Tove ska ut på fjället och åka skidor.

Endometrios

I flera år har jag haft lite ont till och från, men det senaste året har det bara blivit värre varje månad. Nu är det jag som uppsöker läkare så fort det blir vardag igen.

Jag har knappt sovit i natt, det har värkt, jag har frusit, svettats, yrat och grinat. Idag på dagen har jag varit ute och rört mig hela tiden, då känns det lite bättre. När jag sitter still gör det ondare.

Så här stod det om sjukdomen på nätet och allt stämmer bra:

Klinisk bild

De klassiska symtomen är menssmärta, samlagssmärta och infertilitet. I kända så kallade endometriosfamiljer förekommer det att smärtorna debuterar redan före första menstruationen. Det är dock vanligare att menssmärtan förvärras med tiden och att antal dagar med smärta per månad ökar. Den typiska smärtan börjar någon/några dagar före blödningen (enbart ovulationssmärta förekommer också) och i samband med smärtan är det vanligt att tarmfunktionen påverkas (lös avföring eller diarréer och slemmig avföring, enbart frekventare avföring eller obstipation). De flesta beskriver svullnadskänsla i och uppblåsthet av magen, allmän sjukdomskänsla och illamående, ibland även kräkningar som inte beror på smärtan. Temperaturförhöjning eller kallsvettighet förekommer mellan ägglossning och menstruation sannolikt på grund av inflammationen.

Smärtan beskrivs som huggande, brännande, skärande eller krampliknande med en kvarstående molvärk emellan. Vanligtvis är den lokaliserad i nedre delen av buken, men typiskt är utstrålning mot rygg och/eller benen.

Världens bästa fröknar!

I fem år har vi haft förmånen att ha våra barn på Månen på Norrskenets förskola. Jag inser ju att det förmodligen inte är världens bästa förskola men det är nära, och det är fröknarnas förtjänst.

Maria, Carina och Anki är så himla gulliga. Jag har aldrig känt mig orolig för att lämna det finaste jag har i deras vård varenda dag. Inte en enda dag har jag sett en enda sur min på deras ansikten. Ibland glömmer jag att skriva upp tider, rätt vad det är blir jag sen, mina ungar är trötta, sura och bråkar....ändå blir man alltid trevligt bemött.

Jag tycker det är fantastiskt!

Vad hittar man då på i julklapp till dessa underbara fröknar?

Vad ger man någon som ger så mycket av sig själv varje dag?

Det finns ju inget som väger upp känns det som, tills jag kom att tänka på lilla Malte. Tre år gammal kämpar han sitt livs kamp mot cancern, en kamp han bara ska vinna. Hans mamma har startat en insamling och min julklapp till er kära fröknar blev i år ett bidrag till Maltes kamp. Jag vet att ni tycker det är en bra julklapp för barnen är det viktigaste ni vet, det märks varje dag när jag hämtar och lämnar mina barn.

Så God Jul, och det bästa 2013 som går att få önskar vi er.

Maria.......du är redan efterlängtad. Millie grät i kväll och undrar om du kommer att vara på skidträningen på tisdag;)

Här kan du läsa om Maltes kamp och skänka ditt bidrag, för visst har även du en slant över om du verkligen tänker efter?

Finaste Sanna och Tobin

Ett fyrfaldigt leve för Sanna och Tobin idag!

Hoppas ni får en bra födelsedag.

D-vitamin

Jag drabbas väldigt lätt av förkylningar året om. Det beror ju mycket på att jag är allergiker men barnen drar ju hem en del del från dagis och skola som jag suger åt mig som en svamp. Jag blir liggandes i flera dagar och känner mig aldrig riktigt pigg innan nästa snuva drabbar mig. Men nu verkar det ha vänt.

Jag vet inte om det är min nya allergimedicin som jag äter året om. Den hjälper säkert till men jag vill tro att det är D-vitaminerna jag äter, magnesium, selen och multivitaminerna som gör det bästa jobbet. Jag kan bli lite snorig men sjuk blir jag inte alls lika mycket längre.

En gång i höst var jag hemma för förkylning. En gång bara!! Det är helt underbart faktiskt. Jag som brukar vara förkyld hela vintern.

Nu ska jag städa lite och sen ska jag ut och åka skidor.

Ge barnen en vit jul

Nu kommer mitt årliga inlägg om julen och alkohol. Om att jul och alkohol inte hör ihop enligt mig. Ni som vet att ni inte blir full på jul behöver inte bli upphetsade, det är de som blir det som jag vill komma åt. Och de som låter det hända, det är minst lika illa.
Hela min barndom har julen ofta bestått av fylla och jag börjar tro att det är därför jag tycker julen ofta ( dock inte i år) är så jobbig.

Nu kör vi!

Varför står en del bara och ser på när folk blir fulla på jul?
Varför gjorde min mormor det? Varför lät hon morfar supa som ett svin och förstöra varenda högtid för oss. Visste hon inte bättre eller vågade hon inte? Var hon rädd att hon skulle förlora oss? Det kanske hade varit bättre än att få växa upp med en alkoholist i familjen, vad vet jag?
Så blev det inte, hon skyddade honom oavsett vad. Men på något konstigt vis gjorde hon ju ändå allt för oss så det är jag tacksam för. Jag kan inte bara förstå varför hon inte bad om hjälp. Man kanske inte gjorde det på den tiden.

Hade jag idag varit i samma situation hade jag satt ner foten för länge sedan. Ingen alkoholist som lever ut sin sjukdom får vara full med mina barn. Ja, jag anser att det är en sjukdom som vem som helst kan drabbas utav. Medberoende är även det en sjukdom som jag tror många har utan att veta om det. Det är de som täcker upp för sina anhöriga, som bortförklarar och möjliggör för alkoholisten att supa.
Jag låter kanske som att jag är skitarg på alla alkoholister och så är det naturligtvis inte. Jag lider med dem men jag tror att man kan få hjälp ur sitt beroende.

I min familj dricker vi oss inte fulla på jul, inte annars heller. Det är ett val jag gjort och  som jag är stolt över. Vill andra dricka sig berusade så gör det mig ingenting så länge det inte finns barn i närheten, då blir jag rasande!

Många gånger får jag frågan om jag inte tycker det är skönt att varva ner med ett glas vin på kvällen. På den frågan är mitt svar; Nej, verkligen inte. Jag bakar hellre eller tränar. Men till er som tar ett glas vin för att ni vill slappna av så tycker jag ni ska fortsätta med det, så länge ni kan avstå det utan bekymmer;)

Nu tycker ni säkert att jag är hur dryg som helst, en riktig moraltant med gammeldags värderingar. Tycker du så kanske du ska ta dig en funderare på ditt drickande. Vad är det i min text som retar dig? Vad blir du arg på?
Sverige är ju ett fritt land och man får faktiskt uttrycka sina åsikter fritt, så det så. Om inte mina åsikter passar så behöver du inte läsa, om du nu inte vill reta upp dig, det vill man ju ibland;)

Nu ska jag ta och värma lite glögg, provsmaka mina nybakade kakor och invänta några bitska kommentarer;)

P.s
Glöggen är naturligtvis alkoholfri;)

Tagga ner Fröken Lycklig!

En av de värsta sakerna jag vet är när folk verkar så himla lyckliga. De statusuppdaterar om sin superlyckliga familj, sitt underbara jobb och alla fantastiska resor de gör. Allt är så bra, det är aldrig några bråk och de älskar att spendera tid med familj och vänner, de har kvalitètstid med sin älskling och allt är så lyckligt att man till slut mår illa. Man vill nästan att det ska hända dem något hemskt, att de ska få känna hur livet kan vara. Hårt och slitigt.

Men men.......det finns ju hur mycket som helst att reta upp sig på om man vill, fast jag gör det fast jag inte vill. Jag har döljt vissa av mina vänner på fb för att de är så jobbiga med sitt lyckliga liv, ändå måste jag leta upp dem och reta mig lite på dem. Det säger kanske lite mer om mig än om dem;)

I alla fulla fall så har jag haft en bra dag på alla sätt. Jag har jobbat undan en del som släpat efter, jag har åkt skidor, ätit middag med Olivia och Emil, druckit kaffe hos Marlenè och nästan löst världsfreden med min granne Mirja. 

Hur bra låter inte den dagen då?

Jag blir lycklig av snön. Det blir så vitt och fräscht ute;) Dagar som idag när det faktiskt går att vara ute när solen tittar fram är magiska. Det är så det ska vara när det är vinter.

Fuskaren!

Ser ni spåren efter någon som gått ner på skrå för backen på skidor. Det är jag. Rickard på Karins sportbod har gjort ett bra jobb med att valla mina skidor. De går så mycket fortare att varje liten backe numer är läskig;) Så jag gick ner, för min hälsas skull. Men oj vad bra det går när jag åker på flacka partier, det går så mycket bättre att jag vill ut och åka varenda dag.

Efter skidåkningen körde jag magövningar med min medicinboll och tabatatimern. Den är kanon när man vill köra intervaller eller bara hålla koll på tiden. Ladda ner den NU.

Jag åkte 5 km skidor idag. Det gick fortare än det någonsin gjort. Om det berodde på mina nya skidstrumpor som faktiskt skulle göra en snabbare i spåret, på Rickards vallning eller helt enkelt på mig själv låter jag vara osagt. Jag är nöjd med dagens träning, den gjorde mig härligt trött men gav mersmak. Jag längtar redan till nästa skidtur.

Nu fortsätter jag med mina måsten vid datorn. Lunchen äter jag på stående fot då min lunchrast bestod av träning. Men först ska jag bara göra en pepparkaksdeg.

Allergi

Om man kan vara allergisk mot vedeldning så är jag det. Seriöst alltså. Jag mår skitdåligt när det är kallt och vi måste elda.

Idag hade jag fruktansvärt ont i huvudet och var trött. Istället för att lägga mig tog jag med kameran och gick ut. Så fort jag kom ut försvann huvudvärken och jag mådde mycket bättre. Det måste ju innebära att jag inte tål vedeldning.

Varmt och otäckt blir det också. Man blir dåsig och orkar inte göra någonting. Nu får jag väl hela världen emot mig men jag måste ju få skriva vad jag tycker.

Göra två flugor på smällen

Eftersom Charlie var förvånansvärt pigg efter nattens hosta och värkande ben passade jag på att fixa lite inför jul. Vi blir ju femton personer här så det är nog bra att bunkra lite kakor och annat gott.

Jag bakade något som hette saffranscantuccini, påminde om biscotti men innehäll inget smör. Jag tog mindre mjöl än vad som stod men de blev lite hårda tycker jag. Men, doppar man dem i kaffet eller thè så funkar de utmärkt.

Chokladkolan med havssalt är så god att jag numer gör den varje jul. Jag älskar den söta chokladen men det blir som godast när man får en saltflinga att knapra på.

Charlie fick välja middag idag och han valde ICA:s salladsbar. Personligen är jag less på salladen därifrån men han fick ju välja så vad gör man?

Nu hoppas jag att det blir en lugn natt för i morgon har jag lite fotojobb inplanerat och jag har inte tid att missa det helt enkelt. Den som lever får se.

Godnatt

Kanske den bästa......

Traditionell som man är provar jag inte så ofta nya kakrecept. Småkakor är inte min grej bara. Men oj vad jag är glad att jag provade detta recept, eller inte, jag kan ju inte luta äta av dem.

Chokladkolakakor ca 30st

100 g rumsvarmt smör. Inte milda, då hemsöker jag er om natten;)

1 dl socker

2 msk ljus sirap

2 msk siktad kakao

2 dl mjöl

1/2 tsk bikarbonat

1 tsk vanillinsocker

Rör smör, socker och sirap poröst. Blanda i resten och forma degen till två korvar som du plattar till ordentligt. Gör mönster med gaffel och grädda i ca 15 minuter i 175C.

Dela kakorna i sneda bitar innan de kallnar.

Och om du nu bakar dessa så kan du gott bjuda mig på en kopp kaffe och ett smakprov, ok?

Julmarknad

Vi har haft en fullspäckad och väldigt bra dag. På gammelgården åkte barnen häst och släde, jag köpte korv för ett år framåt och höll på att frysa ihjäl. Sen åkte vi på hockey.

Jag har inte varit på hockey på 30 år så det var på tiden. Skönt att inte vara en gammal bakåtsträvande människa som inte vill prova på nåt nytt, det var kul på hockeyn och det gör vi om fler gånger.

Barnen blev trötta och flippade ur redan på hockeyn men efter en föreläsning om tomten som ser alla barn så satt de som små solar i soffan resten av kvällen.

Tack tomten. Hur skulle man klara julstressen utan dig;)

I morgon fyller hon år, Millie......Jag borde förstått att hon inte skulle godta att tårtan vi åt förra söndagen var hennes födelsedagstårta. Det får bli en tur till kondis tror jag bestämt.

Lyckad skidtur

Äntligen fick jag med mig Charlie ut på skidor. Han har inte velat åka och inget jag lockat med har hjälpt. Men idag stack vi ut och jag såg bara hans rygg hela tiden. Tre varv i knattespåret blev det och nu är vi hemma och vilar. Men vi ska dit igen säger barnen, efter lördagsgodiset.

Nu ska vi på julmarknad och köpa falukorv, världens godaste, från Härjeåsjön.

Grattis i efterskott Mathilda!

Helt underbara små turkosa julgranskulor som jag inte kunde motstå. Dels för att de är så fina men även för att jag sällan bangar ett fynd. 50% rea på Karins sportbod. Turkost och brunt passar ju ihop så de bruna stjärnorna var ju självklara de med.

Tänk er en rejäl kvist som är vitmålad med dessa små raringar i.....det blir ju hur fint som helst.

Tyngre medicinboll. Den här kan ju knappast räknas som present. Jag rår ju inte för att jag blir starkare och behöver mer motstånd, eller hur;)

Fina pippis på min fina klänning. Klänningen skulle jag haft på lördag då det skulle bli julbord med jobbet. Jag får väl ta på mig klänningen när jag sitter i soffan och tittar på TV.

Nya fina, sköna, underbara pjäxor. De jag hade började se lite mossiga ut tycker jag, dessa passar mig betydligt bättre. Rickard på Karins sportbod är bäst på att hitta pjäxor åt en som är supersköna från start.

Man vill ju vara julfin även när man tränar. Rött linne med lite glitter........

Jag har firat mig själv idag. Omgiven av underbara vänner hela dagen har jag njutit och tankat energi. Jag är själv i helgen med barnen och tänker ha en bra helg, en helg i vår takt, inga måsten utan bara en massa mys.

Tagga ner nu Fröken Lycklig tänker ni........Jaja, det blir säkert ett och annat utbrott, slagsmål, grin, skrik, hot och vita lögner. Men det hör väl till när man har småbarn och ska försöka att få alla att trivas.

Middag blev jag bjuden på idag. Godaste köttfärssåsen på länge och jag åt spaghetti. Så himla gott. Nu sitter jag här och är gasig i magen men det var det värt. Tur att ingen mer än jag är vaken säger jag bara.

Ha en bra helg du som läser:)

Nu är den här!!

Den efterlängtade ledigheten är äntligen här.
Vad gör jag då?

Jag fotar, redigerar, betalar skatt, städar, svarar på mail, försöker komma ifatt på fotokursen jag går, tvättar, tränar och funderar på om jag borde strunta i allt och bara vara. Det går inte.
Jag är inte en sådan person som kan bortse från kaos och vila. Jag undanröjer kaoset och sen vilar jag.

På fredag eftermiddag då jag hämtar barnen på dagis ska allt vara klart. Ingen skatt att fundera på, inga bilder i photoshop som väntar och inga kaksmulor som fastnar i strumporna. Då ska jag bara vara med barnen. Åka skidor, fika och bara må gott. Eventuellt blir det ett litet utbrott för att C tjatar om att spela på min telefon, datorn eller ipaden men det hör liksom till;)

Nu tar jag en välbehövlig paus och stärker min gamla trötta kropp så att jag orkar fara fram som ett jehu, snart är det ju jul och i år blir det julen med stort J.

Äntligen är det vinter!
Jag har kommit i riktig julstämmning och spelar julmusik hela dagarna. Kakbaken avlöser varandra samtidigt som jag jobbar och är själv med barnen.

Låter som en idyll men jag är rätt sliten. Längtar efter lite ledighet nu.