För mig får du vara den du är

Ska man ändra hela sitt sätt att vara för att det ska passa andra?
I en del av min omgivning så är det tydligen så att jag ska ändra hela mitt sätt att vara, eller i alla fall be om ursäkt för det.
Tänkvärt.
Jag har tagit det till mig och begrundat det. Tänkt på det fram och tillbaka, upp och ner, därefter in och ut och kommit fram till följande:
Jag vet att jag inte är en perfekt människa. Jag har gjort många STORA misstag i mitt liv. En del vill jag helst glömma, andra tvingar jag mig själv att aldrig glömma eftersom de påminner mig om förbättringar jag hela tiden måste arbeta med.
Samtidigt så är det här den personen jag är. Jag kommer alltid att göra misstag och kanske såra andra människor genom eller handlingar. Jag kan inte garantera att någon i min omgivning går säker....Men en sak kan jag lova, det är att jag mycket, mycket sällan har velat göra någon illa medvetet.
Nu snackar vi allvarliga kränkningar. Inte små skitsaker som man säger i all hast och inte menar något med. Det kan ju oxå såra iofs men kankse inte lika djupt.

Hurdan är jag då?
Jag tar nog ganska mycket plats i alla bemärkelser, syns och hörs gör jag oxå. Talar först och tänker sedan har jag nog gjort innan jag var född;=) Jag irreterar mig på när saker tar tid, akta dig för att stå framför mig vid ett rödljus och inte uppmärksamma när det blir grönt!! Grrrr

Jag älskar att lära känna nya människor. Jag tycker om att bry mig om andra, de som jag tycker om då......Jag får ofta höra från vänner långt bort att jag är bra på att hålla kontakten.

Nu är jag vilse i pannkakan ska ni veta. Hur ska jag göra?
Ska jag sluta säga vad jag tycker? Ska jag klara av att låtsas som att ingenting hänt?
Ärligt talat så vet jag faktiskt inte vad jag ska göra. Det känns som svårt att ändra sin personlighet, den har ju några år på nacken.
Kanske ska jag ta en liten tupplur. Det sägs ju att man ska sova på saken.

Lunch? Någon.......