Min definition av kärlek.

Vad är kärlek egentligen?

Jag tror att kärlek är olika saker för olika människor. För mig är kärlek att offra sig för en annan människa, att sätta en annan människa före mig själv och att älska någon villkorslöst.

Hur många älskar vi villkorslöst egentligen?

Jag tror att de enda människorna jag älskar villkorslöst är mina barn. De kan göra vad som helst, jag älskar dem ändå. Jag kanske inte älskar det de gör, men jag älskar dem inte mindre som personer för att de gör dumma saker.

Kortet ovan på Charlie är en bild som kan symbolisera min kärlek till honom. Han vill så gärna hjälpa mig att baka. Jag vill så gärna att han inte gör det, jag vill baka själv för jag tycker det blir så kladdigt när barnen är med ( Jag vet att jag är taskig).

Idag lät jag honom baka en fantasikaka medans jag bakade biscotti. Han fick kladda och blanda precis vad han ville. Gissa om han var glad?

I bibeln kan vi läsa Kärlekens lov. Jag tycker att det är en bra text som är mycket tänkvärd, det ligger mycket sanning i den.

Kärlekens lov

"Om jag talade både människors och änglars språk men inte hade kärlek, vore jag endast en ljudande malm eller en skrällande cymbal.

Och om jag ägde profetisk gåva och kände alla hemligheter och hade all kunskap, och om jag hade all tro så att jag kunde flytta berg men inte hade kärlek, så vore jag ingenting.

Och om jag delade ut allt vad jag ägde och om jag offrade min kropp till att brännas, men inte hade kärlek, så skulle jag ingenting vinna.

Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst, den uppför sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda.

Den gläder sig inte över orättfärdigheten men har sin glädje i sanningen. Den fördrar allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.

Kärleken upphör aldrig. Men profetiorna skall upphöra och tungomålstalen skall tystna och kunskapen skall förgå. Ty vi förstår till en del och profeterar till en del,
men när det fullkomliga kommer, skall det förgå som är till en del.

När jag var barn, talade jag som ett barn, tänkte jag som ett barn, och förstod jag som ett barn. Men sedan jag blivit man, har jag lagt bort det barnsliga.

Nu ser vi en gåtfull spegelbild, men då skall vi se ansikte mot ansikte. Nu förstår jag endast till en del, men då skall jag känna fullkomligt, liksom jag själv har blivit fullkomligt känd.

Nu består tron, hoppet och kärleken, dessa tre, men störst av dem är kärleken."

(1 Kor. 13)