Jag har gjort hur mycket som helst sen jag skrev sist. Tränat, varit i Lofsdalen, haft gäster, promenerat ja allt möjligt skoj. Ändå känner jag mig tom inuti. Nollställd på något konstigt vis.
En kusin till Daniel och Evelina har gått bort hastigt. En helt onödig förlust av en ung och frisk kille. Tankarna snurrar i mitt huvud och jag tänker mycket på när jag passade honom som liten.
Varför har detta hemska hänt?? Vet inte. Onödigt. Meningslöst och dumt. Tragiskt. Sorgligt.
Det är som ett pussel i mitt huvud men tusen bitar som jag försöker lägga. Det är omöjligt. Jag är världens sämsta på att pussla. Och detta pusslet tycker jag inte ens om.
Jag är så glad och tacksam för mina barn, att de finns här hos mig på jorden. Dom har lovat mig att vara rädda om sig, jag hoppas dom håller det. De är så dyrbara och värdefulla för mig. Jag försöker att föreställa mig vad Joels föräldrar går igenom, men jag kan inte. Det gör så himla ont inuti mig att tårarna kommer. Usch och blääää.
Finns det någon mening med sån`t här??
4 kommentarer:
Det är helt otroligt sorgligt, Mathilda.
Nej, ingen mening. Men det går ju till sist att ta sig vidare. Fast man inte vill. Fast man inte orkar. Och fast man är galet arg.
Tröstkramar till dig och trösttankar till hans nära familj.
Jag älskar dig, mamma! Och vi är rädda om oss, det vet du ju.
Absolut ingen mening med sånt där.Visst ska vi alla dö, men inte i förtid och på ett som jag antar tragiskt sätt. Sjukdom eller olyckshändelse. hemskt vilket som.Tänker på dig och den familj som drabbats Har just tänt ljus för Engla enl det upprop som gått ut idag via sms, mail o dyl.
Ohyggligt det som har hänt.Det enda bra med såna händelser är att vi kommer närmare varandra.Livet får andra värden på nåt sätt och vi förstår att det är ganska skört trots allt.
Kram, Margareta
Mathilda, vad lessamt. Är ordlös.
Kramar till dig.
Skicka en kommentar