Mitt allt

Måndagen den 30/12 1991 kl 07.25 tittade den här sötnosen ut.

Det där lät riktigt dumt. Jag upprepar meningen i mitt huvud och det stämmer ju inte alls. Evelina "tittade" inte ut. Jag kommer knappt ihåg vad hon gjorde men hon tittade nog inte ut. Givetvis kom hon ut skrikandes som en stucken gris. Eller så började hon skrika när de höll upp henne, upp och ner framför mig och slog henne i baken. Ja så var det, det var då hon skrek;)

Sedan dess har det hänt en hel del. Det har skrikits, bråkats, diskuterats och slagits.

Men vi har även skrattat.

Det är skratten jag minns mest. Det senaste skrattanfallet fick vi på föräldrasamtalet på Evelinas skola. Jösses vad vi skrattade. Jag skrattade så mycket att jag själv kände att det var för mycket. Men det gick inte att stoppa. Det var riktigt skoj.

Jag kommer även ihåg en liten tjej som utan minsta bekymmer ringde på hemma hos främmande människor och bad att få komma in och se hur de hade det. När Evelina var med så hände det alltid märkliga saker.

Ett mindre roligt minne är när hon sa till sin örondoktor att vi slog henne med pinnar som hon fått hämta i skogen. Det var abslout inte sant vill jag påpeka. Vi hade jättelångt till skogen;)

Hennes far var mindre glad då hon mycket ingående berättade för dagisfröknarna om pappas snopp som var röd och brunprickig. Det tog ett bra tag innan han hämtade/lämnade på dagis........Vad beträffar sanningshalten i hennes påståeende har jag inga kommentarer.

En höst så ritade hon bara smörgåsar på dagis. Vid jul var det utställning för alla föräldrar och fröknarna visade upp vad barnen ritat för olika saker. Det var då Evelina hade ritat smörgåsar en hel höst. Exakt likadana var de oxå om jag inte minns helt fel.

Nu fyller hon arton år och ska betraktas som vuxen. Men det är ju mitt barn vi snackar om. När betraktar vi föräldrar barnen som vuxna?

Det är säkert inte samtidigt som barnen gör det i alla fall.

Så grattis på din födelsedag FiaLotta Larsson. Ta det lugnt. Glöm aldrig att mamma har ögon överallt.