Finally

Tada!
Här är jag, livs levande!
Det trodde ni (definitivt inte jag i alla fall) inte va? Att jag skulle överleva julen alltså.

But I did......jag lurade er alla;)

Seriöst nu. Jag är som bekant ingen (ang stavning på detta ord så hänvisar jag till min granne Åse)jullower. Jul för mig är förknippat med en massa ångest. Jag vet att det ska vara glatt och mysigt. Alla ska kramas och sjunga tillsammans och en massa annat dravel. Jag gör inget av det där.

Jag grinar istället.

Ja jag vet att jag är vuxen, förälder och den som ska hålla i allt med julen. Men det skiter sig totalt så fort det blir julafton. Jag har idag verkligen försökt att förstå varför det blir såhär och jag tror att jag möjligtvis har kommit på en del av det.

Jag ska inte trötta ut er med det här, det får ni fråga mig själv om. Och fråga gärna om ni vill veta. Det är inga problem alls för mig att prata om det, tvärtom så tror jag det är bra att ta reda på varför man reagerar på knasiga sätt ibland och våga prata om det.

Nu är det alldeles tyst och stilla i huset. Jag bara njuter av att dagen närmar sig sitt slut.

Nästa år kommer julen att se helt annorlunda ut. Jag lovar Evelina!