I natt drömde jag en obehaglig dröm. Jag drömde att jag var liten och det var snart jul. Det obehagliga var att min morfar hade en supperiod och förmodligen skulle han vara full på julafton. Det var riktigt obehagligt att drömma det som faktiskt hade hänt. Oroskänslan jag hade i magen i drömmen var exakt samma jag hade som barn när morfar var full.
En del vuxna som dricker blir glada och skojar mycket med barnen, min morfar var precis tvärtom. Han förvandlades till en elak gubbe som när som helst kunde ge mig en örfil.
Som barn märkte jag fort när det var en period på väg. Min morfar som var min stora trygghet i livet blev annorlunda på något vis. Hur är svårt att förklara men jag visste att det var på gång flera dagar innan det bröt ut.
När man blir påverkad av alkohol blir man annorlunda i sitt sätt. Det vet vi alla. Vare sig vi blir glada, känslosamma, våldsbenägna eller ledsna så märker våra barn att vi är annorlunda.
Det är det som är det otäcka för ett barn. Jag vet det för jag upplevde det mina tjugoen första år av mitt liv. Även som vuxen nybliven småbarnsmamma så tyckte jag det var obehagligt när morfar blev full och annorlunda.
Min son Daniel fick han inte vara i närheten av när han var full. Jag minns när han låste in sig på vår toa och öppnade en öl och drack. Jag öppnade utifrån med en femtioöring och slängde ut honom!
Det var det bästa jag gjort tror jag. Jag förklarade att han var välkommen när han var nykter igen.
Min jul var kritvit.
Jag är glad och stolt över att mina barn slipper fira högtider med vuxna människor som dricker och blir påverkade. Jag är glad att jag har en man i mitt liv som tycker som jag. Vi dricker inte och blir påverkade när våra barn är med. Nu är vi inte absolutister men jag tycker att det är stor skillnad på att bli påverkad av alkohol när man har barn med än när man är själv.
Det här är ingen moralpredikan att man inte får dricka alkohol. Jag själv kan tycka att det är gott med en cider ibland men för mig slutar det där. Hur andra människor vill sköta sitt liv är upp till dem.
Jag kände bara att jag ville skriva av mig för drömmen i natt påminde mig så starkt om det obehagliga jag var med om som barn och som mina barn aldrig ska behöva uppleva.
God fortsättning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar