Tänk att de gamla takterna finns kvar.
Nu har jag fyllt en jordgubbstårta, bakat två olika Västerbottensostpajer, rullat 64 köttbullar och skalat 1 kg räkor på 58 minuter.
Tänk vad det går fort när man får jobba ostört. Tage var snäll och hjälpte mig att diska, trots att han är mycket svårt skadad. Han lyfte Millie idag och då högg det till i bröstet. Nu är han övertygad om att han brutit ett revben eller två. Jag gjorde narr utav honom och då kunde han knappt skratta för att det gjorde så ont. Han ville alltså skratta men kunde inte. Stackars, stackars Tage.
Men, som Tage själv brukar säga: Hur skulle samhället se ut om man vilade för att man mådde lite dåligt? Det skulle ju inte funka så bra. Vem ska då dra in pengar?
Det är bra tycker jag. Nu slipper han ju sitta och vila i morgon. För hur skulle det se ut om alla som hade ont satt och vilade?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar