Vackra Johanna!

Jag är så glad att jag fick förtroendet att fota Johanna när hon skulle på bal. Vackraste flickan den kvällen måste hon ha varit.

Hej igen!

Jag har läst att är man snygg efter träningen har man inte tagit i, så här är beviset på att jag tränat:)

Sånt här vill jag pyssla med i sommar

Måste göra många squats, för tänk er.......

.......den här rumpan på mig........

......istället för det här.......

Jag märker att jag ibland har lite väl mycket att göra och då tänker jag inte på att blogga. Förra veckan var jag själv med barnen, plus att jag jobbade mycket och tränade. Då glömmer jag bloggen.

Men nu är jag här.

Jag har upptäckt en sak efter min helg i Åre och det är att jag är osmidig, stel och låst lite här och var. Jag vill vara stark och smidig. En stark kropp som inte är smidig blir ju skadad lättare och även det vill jag undvika. Så i sommar ska det jobbas mycket med smidighet. Och kondition, för jag vill orka springa rätt så långt.

Idag har jag haft friskvård med några arbetskamrater. Så himla kul att slippa träna själv, jag som är sällskapssjukast i Sverige uppskattar att ha träningskompisar.

I Åre var jag på TRX. Det är två långa linor som är reglerbara, med hjälp av dem tränar man styrka, och kondition kan jag lova. Jag var som en blöt disktrasa efter det passet. Men det gav mersmak så jag ska åka på TRX-kurs i augusti och det ska bli riktigt spännande. Innan dess har jag tänkt att vara lite smidigare än jag är nu. Kvastskaftet ska stå framme så jag kan ge mig själv en liten välgörande omgång så fort jag ser det;)

Nu är det dags att åka på massage. Ryggen är fortfarande stel men det går åt rätt håll tack och lov.

På återseende!

Åre Workout

Hur ska man sammanfatta en av de mest fantastiska helgerna i ens liv? Ord kan inte beskriva känslan man hade, och fortfarande har. Helt fantastiskt!

Fredagen började med AfHo. Ett danspass med en mix av house och afro. Inte min grej. Jag kan inte dansa och koreografin var alldeles för snabb för min gamla häl. Men jag skrattade mycket och blev rejält svettig i alla fall.

En liten paus. Vatten och frukt.

NTC, Nike traning club. En tjej som heter Maria Olofsson kommer in och kör ett pass med oss som jag inte trodde var möjligt att orka!

Funktionell styrketräning med din egen kroppsvikt. Burpees, utfall, armhävningar och plankor i ett högt tempo. Svetten sprutade och adrenalinet också. Vi fick ta tag i en och köra en minuts intensiv träning medan den andre hejade på. Så himla kul!!

Sista passet på fredagen var Grit Plyo. Ett pass som bygger på rörelser som ökar din spänst. En steplåda och en viktplatta gjorde det ännu värre men när man står där känns det som att det inte finns någon gräns för vad man orkar. Man har bara så kul och är så himla lycklig att man åkte ist för att vara hemma.

Det här var ett vidrigt jobbigt pass. Jag är nog inte den spänstigaste personen och på lördag morgon var det ett litet företag bara att sätta sig på toan. Men det var det värt!!

Lördagen skulle jag börja med yoga men jag orkade inte. Jag tog sovmorgon och sedan gick jag på en föreläsning. Stark, snygg och skadefri.

Här lärde vi oss att tänka efter varför vi tränar, och vad. Vad vill man uppnå med sin träning? Vad har jag för mål? Osv.....Hur tränar man för att bli skadefri? Vi lärde oss också att man skulle träna där man är stark och sedan utmana det man är sämre på.

Praktik efter föreläsningen. Hur tränar man för att bli stark, snygg och skadefri?

Vi fick göra burpees, benböj och armhävningar på en massa olika sätt som man inte är van vid. Jag förstod ganska snabbt att jag har en del att öva på....;)

YinYoga med Jessica Clarèn. Vilken fantastisk människa!! Vi töjde och andades så jag trodde jag skulle svimma ett tag. Det kanske även berodde på fotsvampen som tanten bredvid hade;)

Återigen insåg jag att jag måste träna rörlighet. Jag är låst, ett järnspett som behöver rörelse!!

Sen cyklade vi, även detta med Jessica. Jag har gått på spinning och har en bild av hur det är. Man värmer upp, höger ben, vänster ben, upp i åttor, sitt i sadeln, cykla tungt, cykla lätt....osv. Det här var något helt annat. Det var magi.

Det var jag och cykeln i en bubbla. Tre block med fem intervaller i varje. Små förändringar som ledde mig fram till mjölksyretröskeln och till maxpuls. Magi på en cykel.

To be continued.....

Läxan

En mycket svettig och lycklig dam......

I torsdags var jag för första gången i mitt liv på en löpskola. Jag har ju kommit igång lite med joggningen men ville ha lite tekniktips och inspiration. 

Det har jag fått med råge!

För det första så har jag haft helt fel teknik. Jag springer väldigt upprätt och nu har jag fått lära mig att luta mig framåt, ta med energin och pendla med armarna framåt, inte upp i ansiktet som jag gjort.

När man springer så här belastar man hälen rätt lite. Jag känner att det är en enorm skillnad mot hur jag sprang innan. Kruxet för mig är att jag har haft ett väldigt lågt tempo, då har min häl hållit. Nu har jag lärt mig bra teknik, det innebär att jag har fått fart och då räcker inte min kondis märkte jag.

Nu är det dags att börja jobba mer med kondisen, cykla många mil för jag ska cykla ett lopp i sommar, och sen vill jag styrketräna, jag vill baka kakor, vara med mina barn och så vill jag faktiskt jobba för jag gillar mitt jobb.

Men jag tror att jag fixar det här för energin har jag, det känner jag. Det gäller bara för mig att fokusera på det som är positivt och inte gräva ner mig i negativ sörja.

Att anlita en löpcoach är en av de bästa sakerna jag gjort tror jag. Det är värt varenda krona, och det är inte ens dyrt, och jag kan verkligen rekommendera det till dig som vill utveckla din löpning. Jag märker en enorm skillnad på en lektion och då har jag tre kvar. 

Och vet ni vad?

När jag gjorde min läxa idag så var det ren och skär njutning;) Hur många läxor är det?

Paus i vardagen!

I helgen har vi varit på besök i Uppsala och Stockholm. Jag har shoppat nya kläder, ätit god mat, träffat goa vänner och umgåtts med mina barn. Tränat har jag gjort, och varit på konsert med The Boss, bott på hotell och mått väldigt gott.

Nu är det vardag igen. Kurs, jobb, träning och annat spännande. På torsdag ska jag på en lite annorlunda kurs som jag ser mycket fram emot.

Premiärdagen

Jag har bestämt mig för att försöka köra tre löppass i veckan. Ett intervallpass, ett myspass och ett backpass. Idag var det dags att prova backpass, något jag aldrig testat tidigare.

Jag hittade en backe som var 90m, märkte upp start, 30m, 60m och 90m.

Första rundan sprang jag upp till 30 m och vände ner till start, sen upp till 60m och ner till start, sen upp till 90m och sen ner till start.

Det här upprepade jag fem gånger. Lätt tänker du nu....bara 90 meter, det är ju ingenting! Nej för dig kanske!!

Jag fick blodsmak i munnen och blev yr i huvudet, men lyckoruset var starkast! Jag kände mig stark som en oxe och fortsatte hemåt efter att ha powerwalkat 3 km extra med en rush uppför den värsta backen i elljusspåret. Bra va?

Stolt över mig själv är jag idag. Sen gjorde jag ruggigt god kycklinggryta, tvättade bilen och käkade glass med barnen på altanen. En bra dag helt enkelt.

I morgon är det MTB som står på schemat. Och jag är nervös, jättenervös. Men det går säkert bra.

Godnatt

Hemlängtan

Ibland får jag hemlängtan, eller längtan i alla fall, till havet, Göteborg, mina syskon, vänner och övrig familj. Jag vill höra fiskmåsarna skrika, havet klucka och sitta på en uteservering på Avenyn. Men det är ju svårt när man har 70 mil till Göteborg.

Men jag kan då sätta mig i mitt uterum och titta på mina fina småbåtar, pilla lite på snäckorna och låtsas att jag är där. Det är ju inte som på riktigt direkt men ibland får det duga.

Idag har det varit härjedalskt finväder. Växlande molnighet och varmt i solen. Det fick duga idag för i morgon ska det tydligen bli riktig värme, det ser jag fram emot.

Millie har lekt med Ellen hela dagen och jag passade på att knäppa lite kort på någon annan unge än min egen. Hon är söt den där lilla tjejen!

Bra dag!

Dagen är ju inte slut än men hittills har den varit hur bra som helst. Vaknade utvilad och fick ligga och dra mig tjugo minuter ifred, det är inte vanligt i det här huset kan jag säga. Sen kom barnvakten och jag fick ge mig iväg på en MTB-runda med underbara tjejer. Tänk att det kan vara så kul, tre tjejer i skogen på cykel. Jag njöt varenda sekund och vill (nästan) ut och cykla igen redan i kväll;)

God mat har jag ätit, och fikat underbart gott. En himla bra dag helt enkelt. Fler dagar som den här tack!!

P.s

Falukorvsringen under min haka bjuder jag på. Har man en bra dag känner man sig extra generös;)

ECCO 50 ÅR!

Ecco fyller femtio år i år och firar det med en jubilèumskollektion. Självklart vill jag köpa varsitt par skor till barnen för det häör var det gulligaste jag sett. Problemet är att de har ganska många par skor och att de kostar 1000;- styck.

Men titta och njuta går ju.

Nämen hej!!

Man börjar ju undra om jag glömt mitt lilla skötebarn bloggen. Det har jag inte. Jag har bara ett rätt så alldagligt liv nu och jag tror inte det intresserar er. Men, om det gör det så fortsätt läs.

Jag har varit förkyld. Igen.
Det var jättesynd om mig. Jag mådde verkligen skit och låg i tre dagar. Jag låg så mycket att det gjorde ont när jag skulle gå. Så det var faktiskt synd om mig;)

Sen blev jag frisk och då jobbade jag. Jobb, jobb och jobb. Men jag klagar inte. Jag älskar mitt jobb och är glad att jag har ett som ger mig så mycket tillbaks. Tänk att en gammal tant sa att jag var en ängel. Jag!! En ängel??

Tanten känner ju inte mig alls, det är uppenbart, men jag är glad att jag är skapligt bra på mitt yrke. Det skiner tydligen inte igenom att jag är en riktig surtant ibland som tycker synd om mig själv. Trots att de finns de som är sjukare, fetare, fattigare och kanske fulare;)

Nu är det helg och jag har nyss cyklat 2,5 mil i skogen. Inte en björn vågade sig fram som tur var. Jag hade musik på högsta volym och när jag mötte några läskiga gubbar bröstade jag upp mig och stirrade elakt på dem. Hade de tänkt råna mig så kom de på andra tankar kan jag säga.

Till sist vill jag påpeka att det är en backe upp till Ytterberg. Det har jag aldrig märkt när jag kör bil där, men det är det. En lååååång backe med så lite motlut att man inte ser backen, man bara känner den i benen.

Nu ska jag städa och göra fint så måndagen känns lite roligare.

Vårnytt!

Idag fick jag hem nya skalkläder till Charlie från Karins sportbod i Lofsdalen. Alltså jag måste bara få göra lite reklam för den butiken.

Har ni inte varit där så besök den. Man tror kanske att den bara är öppen på vintern men den är faktiskt öppen året runt. Du hittar hur mycket fint som helst, och till barnen finns det riktigt bra och prisvärda kläder för alla väder. Vi har köpt kläder till barnen där sedan de var nyfödda och jag har aldrig varit missnöjd. De som har butiken har själva barn så de testar och tar in kläder som håller för Härjedalens klimat.

Snygga och bra kläder finns det även till mammor och pappor, och de vackraste sakerna du kan tänka dig till ditt hem.......Alltså en affär som har det mesta du behöver. Trevlig personal är det också och nära, så nu behöver du inte åka till Birsta för att handla längre.

Vill du inte åka dit så har de även en webshop som du hittar här.

Fast jag måste säga att butiken är värd ett besök i verkligheten......det finns mycket mycket mer i butiken än i webshopen.

Kniv i ryggen......

När man är på G och kan lunka lite, känner sig urstark, på topp och i bra form, då blir man förkyld. Igen.

Jag skriver inget mer om det för jag vill bara lägga mig ner och gråta.

Det vill väl även alla duktiga människor som alltid tänker på de som har det värre,  när de läser detta inlägg tror jag.

Sakta men säkert

Förra våren började jag jogga efter att inte ha sprungit en meter på tiotals år. Det gick bra. Jättebra. Jag var så lycklig att jag knappt trodde det var sant. Jag som alltid sagt att jag inte kunde springa kunde det helt plötsligt. Jag tackade alla bro och torvenrundor och lunkade på.

I juni sprang jag 8,6 km utan att stanna. Jag var anmäld till Lidingöloppet 10 km i september och jag tänkte att det här klarar jag lätt!

Nästa dag kunde jag inte belasta min häl alls. Jag hade så fruktansvärt ont att jag trodde jag skulle bli tokig. Efter att ha lidit i tre månader träffade jag en idrottsortoped som konstaterade uttrampad hälkudde.

Jag har ju haft hälsporre på vänsterfoten och det var en baggis jämfört med det här kan jag säga. Nu har jag haft foten tejpad i 10 månader. Lika länge har jag ätit värktabletter som doktorn skrev ut. Jag har ortopediska fotbäddar, hälkoppar och alltid fotriktiga skor på mig. Jag har sammanlagt lagt ut 10.000;- på den onda hälen.

Vad gör man?

Det enda jag vill är ju att kunna springa igen. Det är faktiskt kul att springa. Nu tänker du att jag är knäpp och det får du gärna tänka. Det kanske jag är, vem vet?

Jag vet bara att känslan som infinner sig när man känner att man orkar är helt underbar. Det är så mycket positiva endorfiner som strömmar till att man blir nästan hög av lycka.

Har du inte provat så kan du vara tyst.

Nu har jag i alla fall testat att lunka på löpbandet på gymet. Två gånger à 1 km har jag provat. Det har gått bra!

Igår lunkade jag ca 1,7 km ute och i morse var jag lite stel i foten men inte ondare än vanligt i alla fall.

Så nu fortsätter, sakta men säkert att lunka på i mitt eget lilla långsamma tempo. 

All by my myself

Idag jobbar jag hemifrån helt själv. Jag minns inte när jag var själv hemma sist. Det är jätteskönt och jag njuter verkligen av att kunna spela den musik jag vill och jobba i min egen takt.

När solen skiner vill jag ut på fjället och åka skidor. Vi får se om det blir någon mer tur i år, det ser lite mörkt ut men än har jag inte tappat hoppet.

Tänk att nu är alla i familjen friska. Är man sjuk, hur lite det än är, så vill man inget hellre än att bli frisk. Mars månad har varit en enda lång prövning men nu är den äntligen slut. April är här, sol, snö om vartannat men det skiter jag i. Vi går mot ljusare tider och jag älskar det.

Tillbaka till det förflutna

Jag har precis återupplevt min barndom. Jag tittade på filmen Svinalängorna och det var som att kastas tillbaka 35 år i tiden. Miljön var skrämmande lik min uppväxts och fyllan och slagsmålen var identiska.

Skammen när ens förälder är full och skriker och slåss så att hela kvarteret hör det återupplevdes också. Det gjorde ont, jätteont. Fy farao för de stackars barn som får växa upp med alkohol i sina liv. Stackars stackars barn.

Och fy skäms ni föräldrar som super er fulla!!

Fattar ni vad ni gör mot era barn eller??

Förhoppningsvis inte, fattade ni det skulle ni antagligen inte göra det.

Jag är arg. Jag vill skriva fula ord och elaka saker om folk som dricker men jag ska låta bli. Jag ska sova så jag är pigg i morgon så att jag orkar åka skidor med mina barn.

Amen och godnatt.