Man börjar ju undra om jag glömt mitt lilla skötebarn bloggen. Det har jag inte. Jag har bara ett rätt så alldagligt liv nu och jag tror inte det intresserar er. Men, om det gör det så fortsätt läs.
Jag har varit förkyld. Igen.
Det var jättesynd om mig. Jag mådde verkligen skit och låg i tre dagar. Jag låg så mycket att det gjorde ont när jag skulle gå. Så det var faktiskt synd om mig;)
Sen blev jag frisk och då jobbade jag. Jobb, jobb och jobb. Men jag klagar inte. Jag älskar mitt jobb och är glad att jag har ett som ger mig så mycket tillbaks. Tänk att en gammal tant sa att jag var en ängel. Jag!! En ängel??
Tanten känner ju inte mig alls, det är uppenbart, men jag är glad att jag är skapligt bra på mitt yrke. Det skiner tydligen inte igenom att jag är en riktig surtant ibland som tycker synd om mig själv. Trots att de finns de som är sjukare, fetare, fattigare och kanske fulare;)
Nu är det helg och jag har nyss cyklat 2,5 mil i skogen. Inte en björn vågade sig fram som tur var. Jag hade musik på högsta volym och när jag mötte några läskiga gubbar bröstade jag upp mig och stirrade elakt på dem. Hade de tänkt råna mig så kom de på andra tankar kan jag säga.
Till sist vill jag påpeka att det är en backe upp till Ytterberg. Det har jag aldrig märkt när jag kör bil där, men det är det. En lååååång backe med så lite motlut att man inte ser backen, man bara känner den i benen.
Nu ska jag städa och göra fint så måndagen känns lite roligare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar