Kan man lägga sig ner på golvet och skrika när man snart är 38 eller är det opassande?
Jag ville i alla fall göra det nu när dom åkte. Jag satt och lipa istället.
Känslorna som väller upp i mig går inte att beskriva. Det gör så ont att jag inte vågar sätta ord på dom. Dom orden skulle vara väldigt opassande har jag en känsla utav.
Det är inte likt mig att känna så här. Jag brukar sätta stopp innan det blir så här men nu har det inte gått. Kanske för att jag inte styr över det här ensam.......
Vad ska jag göra nu då?
5 kommentarer:
Det är egentligen en god sak att man känner så för sin familj. Gissa om jag grät när jag var i Danmark i början av hösten. Jag blev nästan uttorkad! SÅ mitt tips är: DRICK! GÄRNA COLA! KRam! /Maia
Det är konstigt. Jag är sån iallafall, att när huset är fullt av familjen så känner jag; ge mig ett par dagar ensam annars går jag under. Men när jag väl är ensam, så längtar jag ihjäl mig efter alla barn.
Nejdå, det är inte opassande att lägga sig på golvet o tjoa när man är 38 år. Det går bra. Allt är bra, bara det hjälper. (ja, förresten...kanske inte allt...)
Kram o försök o ha en skön helg
Kom ner till oss! Här är du alltid välkommen!
/Jenny
å vill du ut å åka bil i snön så är du välkommen till orrmo! :-) du hittar nog på en massa att göra strax bara du tömt lite tårar först!
Nä varför skulle det va opassande??Bevis på att du älskar din familj:)Hoppas du har haft det bra iallafall trots att dom inte varit hemma:)Kram
Skicka en kommentar