Ofta har vi lätt för att uttrycka vår kärlek till andra, men att älska sig själv är nog inte alltid så lätt. Jag i alla fall har lätt för att nedvärdera mig själv, skoja om min hängbuk, mina bävertänder och mitt gäddhäng, varför är det så?
Jag tycker själv att jag har självdistans och har inga problem med att folk driver med mig eftersom jag själv gör det. Men innerst inne, långt därinne i hjärtats mörka vrå känner vi hur det egentligen är ställt med vår kärlek till oss själva.
Älskar du dig själv?
Är du rädd om dig?
Kan du stå upp för dig själv och säga nej?
Kan du klappa dig på axeln och tycka att du faktiskt är ok?
Jag kan inte svara ja på allt utan att fundera ett tag.
Jag önskar att mina barn ska känna att de är älskade, trots att jag ibland är sur och gnäller. Jag vill att de ska älska sig själva, att de ska förstå att de är det dyrbaraste och finaste jag har, att de ska vara rädda om sig och stå upp för sig själva. Det är min önskan denna dag.
Och sen önskar jag att Tage kommer hem med ett stort leende och säger; Mathilda! Nu är det du som åker iväg och köper dig nya slalomskidor, ett par glasögon som du kan ha när du åker längd så att du slipper kisa, en ny cykel som är din ska du också ha, du ska inte behöva cykla på min mer och när du ändå håller på så boka en tvåveckors utlandsresa också till oss allihopa. Daniel, Agneta, Evelina och Mariah ska givetvis också med så att vi får lite avlastning och kan rå om varandra....och lilla gumman, du är så duktig och tränar så mycket så boka in dig på en träningsresa när du ändå håller på;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar