I morse kändes allt hopplöst. Jag mådde kasst, Millie var sjuk och det blev bara för mycket. Jag grinade en skvätt, tyckte synd om mig själv och bestämde mig för att det fick vara bra så. Jag var inte helt frisk själv, ensam med barnen och det var liksom tvunget att gå bra.
Det funkar inte att bryta ihop när man är själv, det blir outhärdligt för en själv och för barnen.
Så nu när jag tittar tillbaka på den här dagen har den varit ganska ok. Eller riktigt bra faktiskt. Jag har bestämt mig för att hoppa på ett nytt jobb, något jag alltid velat jobba med och som jag nu kommer att få syssla lite med vid sidan om hemtjänsten. Jag kommer vara delaktig i ett annat projekt som är så spännande att jag blir pinknödig bara jag tänker på det. Åh vad skoj det ska bli!
Jag har redan hundra grejer på gång i min hjärna som känns riktigt bra. Sen har jag ju min träningsresa att se fram emot, vår utlandsresa och så har jag bestämt mig för att åka själv med barnen till Götet senare i vår.
Håll i er för nu kör vi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar