Insikt

Jag har kommit till insikt. Tror jag i alla fall. Jag känner mig faktiskt ganska säker den här gången.

Livet rullar på i en väldig fart, och det är bra för så vill jag ha det. Jag vill inte att det ska vara långsamt och stiltje. Nej full fart framåt och så ska det hända saker hela tiden.

Men mitt i allt detta så måste man ju vila någon gång.

När Tage är hemma vilar jag inte. Detta kom jag på i natt då jag låg och funderade på varför jag mådde så dåligt. Jag är extremt noga med min sömn när han är borta. Det funkar inte att sitta uppe till elva på kvällen när man ska upp fem och jobba hela dagen, sedan vara själv med barnen och allt vad det innebär. Så därför lägger jag mig i tid, jag förbereder all mat och ligger steget före hela tiden.

När Tage kommer hem så tänker jag att jag kan vara uppe lite längre, planerar inte så mycket, jobbar mycket och försöker hålla samma tempo på träningen. Sen ska man hinna umgås med honom också, med barnen som en familj och vara sådär himla underbart lycklig som alla verkar vara, det funkar ju inte!!

Nu är det jag som sätter mig ner och fixar lite struktur. Planerar vad som komma skall och ligget steget före fast Tage är hemma. Det blir bra, så gör vi.

Jag börjar med att åka dit där min själ får lugn och ro, där jag bara kan vara utan en massa måsten.