2012 var året då jag faktiskt joggade 8 km för första gången på över tjugo år. Jag gjorde tio armhävningar den 23/12 och en månad tränade jag tjugo timmar.
Skönt att ha något positivt att se tillbaka på för just nu känns det inte så positivt. Jag är lite förkyld, det river lite i halsen och jag känner mig allmänt orkeslös. Barnen får förstås lida och det gör ont, men vad gör man?
Jag avundas alla som har nära som kommer och passar barnen så fort de behöver hjälp, det har jag aldrig varit bortskämd med. Jag kan faktiskt säga att jag alltid har fått klara mig själv och det är både positivt och negativt. Jag önskar ibland att jag hade lättare för att be om hjälp men samtidigt känns det bra att inte vara beroende av andra människor för att klara sig. Som sagt, det är dubbla känslor......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar