Socialt handikappad

Jag tycker inte om vin. Inte rödvin i alla fall. Vitt vin går bra. Om det är minst två tredjedelar fruktsoda i, och mycket is så att det blir blaskigt. Då är det ganska gott.

Rödvin förstår jag mig inte på. Smaken av rödvin är densamma som när man var gravid och spydde galla. Och det var ju inte överdrivet gott.

Men nu känner jag mig socialt handikappad. Det dricks vin till höger och vänster och jag önskar att jag skulle kunna tycka att det var gott. Det låter ju så gott; ett glas vin.......

Finns det någon i min bekantskapskrets som kan något om vin? Och då menar jag inte att du säger att du ska säga,  köp Per Morbergs, det är jättegott! För jag tycker inte att det är gott. Men jag vill lära mig att tycka om det.
Så var det med kaffe. Det smakade vidrigt men jag lärde mig att tycka om det. Nu är en dag utan kaffe något otänkbart.

Jag har inte tänkt att en dag utan vin ska bli otänkbar så ta det lugnt. Jag vill bara kunna känna att även jag kan ta ett (litet halvt) glas och njuta lite. För att bli social. Hur knäppt låter inte det då när jag säger det högt för mig själv??

Jag vill i alla fall få prova och lära mig om vin av någon som kan. Som kan förklara skillnaden på druvor och lära mig känna den där tonen av svartvinbär eller uppmärksamma den jordiga tonen av lera och ekfat;)

Hör av dig så pimplar vi lite vin någon kväll;)

Schkåååål!