Igår försökte jag få med mig någon på en powerwalk i skogen utan resultat. Ensam vågar jag inte gå så jag gick bort till skidstadion och tänkte gå lite där. Jag tror ju att hör jag bilar kommer det inga björnar.
Det var då jag såg den här backen........
Jag provade att jogga lugnt uppför. Det gick bra. Så bra att jag sprang uppför tjugo gånger och gick nerför.
De tre sista gångerna sprang jag så fort jag kunde. Det var skönt att känna hur hjärtat slog så det nästan gjorde ont.
Det var inte lika skönt när jag gick hem och kom ut på asfalten.
Benet vek sig av smärtan i hälen.
Jag linkade hemåt och tog smärtstillande. Jag äter fortfarande smärtstillande. Och linkar.
Nu har jag redigerat och fixat med papper hela förmiddagen så jag är värd ett vattengympapass tycker jag.
På återseende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar