torsdag 12 april 2012

I survived!

Min första riktiga runda på tio år, minst. Det var underbart, jobbigt, ont, syrebrist, kramp i vaden och så himla himla skönt!!!
Jag sprang i stort sett hela rundan och är så stolt över mig själv att jag nästan spricker, men bara nästan;)

1 kommentar:

Ulrika sa...

Åh herregud vad duktig du är! Nu ligger man efter...hur ska det bli? Bra jobbat! :)