Nämen hej!!

Man börjar ju undra om jag glömt mitt lilla skötebarn bloggen. Det har jag inte. Jag har bara ett rätt så alldagligt liv nu och jag tror inte det intresserar er. Men, om det gör det så fortsätt läs.

Jag har varit förkyld. Igen.
Det var jättesynd om mig. Jag mådde verkligen skit och låg i tre dagar. Jag låg så mycket att det gjorde ont när jag skulle gå. Så det var faktiskt synd om mig;)

Sen blev jag frisk och då jobbade jag. Jobb, jobb och jobb. Men jag klagar inte. Jag älskar mitt jobb och är glad att jag har ett som ger mig så mycket tillbaks. Tänk att en gammal tant sa att jag var en ängel. Jag!! En ängel??

Tanten känner ju inte mig alls, det är uppenbart, men jag är glad att jag är skapligt bra på mitt yrke. Det skiner tydligen inte igenom att jag är en riktig surtant ibland som tycker synd om mig själv. Trots att de finns de som är sjukare, fetare, fattigare och kanske fulare;)

Nu är det helg och jag har nyss cyklat 2,5 mil i skogen. Inte en björn vågade sig fram som tur var. Jag hade musik på högsta volym och när jag mötte några läskiga gubbar bröstade jag upp mig och stirrade elakt på dem. Hade de tänkt råna mig så kom de på andra tankar kan jag säga.

Till sist vill jag påpeka att det är en backe upp till Ytterberg. Det har jag aldrig märkt när jag kör bil där, men det är det. En lååååång backe med så lite motlut att man inte ser backen, man bara känner den i benen.

Nu ska jag städa och göra fint så måndagen känns lite roligare.

Vårnytt!

Idag fick jag hem nya skalkläder till Charlie från Karins sportbod i Lofsdalen. Alltså jag måste bara få göra lite reklam för den butiken.

Har ni inte varit där så besök den. Man tror kanske att den bara är öppen på vintern men den är faktiskt öppen året runt. Du hittar hur mycket fint som helst, och till barnen finns det riktigt bra och prisvärda kläder för alla väder. Vi har köpt kläder till barnen där sedan de var nyfödda och jag har aldrig varit missnöjd. De som har butiken har själva barn så de testar och tar in kläder som håller för Härjedalens klimat.

Snygga och bra kläder finns det även till mammor och pappor, och de vackraste sakerna du kan tänka dig till ditt hem.......Alltså en affär som har det mesta du behöver. Trevlig personal är det också och nära, så nu behöver du inte åka till Birsta för att handla längre.

Vill du inte åka dit så har de även en webshop som du hittar här.

Fast jag måste säga att butiken är värd ett besök i verkligheten......det finns mycket mycket mer i butiken än i webshopen.

Kniv i ryggen......

När man är på G och kan lunka lite, känner sig urstark, på topp och i bra form, då blir man förkyld. Igen.

Jag skriver inget mer om det för jag vill bara lägga mig ner och gråta.

Det vill väl även alla duktiga människor som alltid tänker på de som har det värre,  när de läser detta inlägg tror jag.

Sakta men säkert

Förra våren började jag jogga efter att inte ha sprungit en meter på tiotals år. Det gick bra. Jättebra. Jag var så lycklig att jag knappt trodde det var sant. Jag som alltid sagt att jag inte kunde springa kunde det helt plötsligt. Jag tackade alla bro och torvenrundor och lunkade på.

I juni sprang jag 8,6 km utan att stanna. Jag var anmäld till Lidingöloppet 10 km i september och jag tänkte att det här klarar jag lätt!

Nästa dag kunde jag inte belasta min häl alls. Jag hade så fruktansvärt ont att jag trodde jag skulle bli tokig. Efter att ha lidit i tre månader träffade jag en idrottsortoped som konstaterade uttrampad hälkudde.

Jag har ju haft hälsporre på vänsterfoten och det var en baggis jämfört med det här kan jag säga. Nu har jag haft foten tejpad i 10 månader. Lika länge har jag ätit värktabletter som doktorn skrev ut. Jag har ortopediska fotbäddar, hälkoppar och alltid fotriktiga skor på mig. Jag har sammanlagt lagt ut 10.000;- på den onda hälen.

Vad gör man?

Det enda jag vill är ju att kunna springa igen. Det är faktiskt kul att springa. Nu tänker du att jag är knäpp och det får du gärna tänka. Det kanske jag är, vem vet?

Jag vet bara att känslan som infinner sig när man känner att man orkar är helt underbar. Det är så mycket positiva endorfiner som strömmar till att man blir nästan hög av lycka.

Har du inte provat så kan du vara tyst.

Nu har jag i alla fall testat att lunka på löpbandet på gymet. Två gånger à 1 km har jag provat. Det har gått bra!

Igår lunkade jag ca 1,7 km ute och i morse var jag lite stel i foten men inte ondare än vanligt i alla fall.

Så nu fortsätter, sakta men säkert att lunka på i mitt eget lilla långsamma tempo. 

All by my myself

Idag jobbar jag hemifrån helt själv. Jag minns inte när jag var själv hemma sist. Det är jätteskönt och jag njuter verkligen av att kunna spela den musik jag vill och jobba i min egen takt.

När solen skiner vill jag ut på fjället och åka skidor. Vi får se om det blir någon mer tur i år, det ser lite mörkt ut men än har jag inte tappat hoppet.

Tänk att nu är alla i familjen friska. Är man sjuk, hur lite det än är, så vill man inget hellre än att bli frisk. Mars månad har varit en enda lång prövning men nu är den äntligen slut. April är här, sol, snö om vartannat men det skiter jag i. Vi går mot ljusare tider och jag älskar det.

Tillbaka till det förflutna

Jag har precis återupplevt min barndom. Jag tittade på filmen Svinalängorna och det var som att kastas tillbaka 35 år i tiden. Miljön var skrämmande lik min uppväxts och fyllan och slagsmålen var identiska.

Skammen när ens förälder är full och skriker och slåss så att hela kvarteret hör det återupplevdes också. Det gjorde ont, jätteont. Fy farao för de stackars barn som får växa upp med alkohol i sina liv. Stackars stackars barn.

Och fy skäms ni föräldrar som super er fulla!!

Fattar ni vad ni gör mot era barn eller??

Förhoppningsvis inte, fattade ni det skulle ni antagligen inte göra det.

Jag är arg. Jag vill skriva fula ord och elaka saker om folk som dricker men jag ska låta bli. Jag ska sova så jag är pigg i morgon så att jag orkar åka skidor med mina barn.

Amen och godnatt.

Jag kommer tillbaka!

Tro inte att jag lagt av med all träning bara för att jag är sjuk. Eller jo det har jag ju, men jag är snart tillbaka. När jag är helt frisk alltså.

Det här viruset är något utav det vidrigaste jag varit med om. Jag ligger raklång på kökssoffan, orkar ingenting. Sen får jag lite energi, går upp och kokar en kopp thè, blir så trött att jag genast får lägga mig igen. Vet ni hur lätt det är att dricka thè när man ligger ner?

Idag gick jag med barnen upp till stora vägen för att plocka påskris. Det är en promenad på ca 100m. Jag fick lägga mig ner i snön och vila så trött blev jag. Huvudet snurrade och hjärtat slog så hårt att jag blev lite rädd. Nej strikt vila är det enda som gäller. Jag vägrar att vara sjuk i påsk, hör ni det?

JAG VÄGRAR!!

Det rullar på......

Sjukdomarna avlöser varandra och ett tag trodde jag att vi aldrig skulle bli friska, men så är det ju inte. Nu är bägge barnen friska medan de vuxna är lite halvrisiga. Jag vet inte vilket som är värst, sjuka barn eller sjuka vuxna.

I alla fall ska jag ut och ha luft för jag tror det är det enda som hjälper faktiskt mot alla envisa virus.

Bästa trösten

 

Har ni sett vad bra jag är på att få bilderna snyggt placerade bredvid varandra? NOT!

Jag blir rätt irriterad på sånt här krångel. Vet du hur man gör kan du tala om det är du gulllig.

I alla fall så blev jag lite sur och då är tröstshopping bästa medicinen. Jag la allt det här i min varukorg, kollade kostnaden och insåg att den inte kunde gömmas bland mat och annat. Delete.

Men det var kul så länge det varade.

Ett par sneakers till Millie går dock att gömma i alla kostnader men problemet blir när en viss person får syn på dom. Då har vi problem kan jag säga.

TJEJVASAN

Varning för egopics;)

Nu har jag anmält mig till Tjejvasan och det ska bli så himla kul. Jag älskar att åka längd så det här passar mig bra. Jag mår så bra när jag åker skidor och det är superkul att ha ett mål med åkningen.

Nu hoppas jag bara att jag får med mig någon motionskompis som vill träna och uppleva något som jag tror blir oförglömligt. Nu ska alla vidriga sjukdomar bort så jag kan fortsätta träna.

Det här inlägget ska jag gå tillbaka och titta på när motivationen tryter. Alla bilder ger mig en härlig magkänsla och jag minns alla underbara skidturer med mina goa vänner.

Nu känns eländet lite lättare:)

Det moraliska dilemmat

Hur gör man om man känner sig risig och helst vill ligga under täcket när man ska jobba?

Det är inte bara till att vara hemma. Man sätter kanske sina arbetskamrater i stressiga situationer om de måste nollvicka, man vill inte anses vara en som är mycket sjuk och tycker man dessutom att jobbet är kul så blir det svårt.

Ta två alvedon och gå till jobbet människa!

Ja det ska jag göra. Men vad tycker anhöriga till de som vi vårdar om att personalen inte är riktigt frisk när de vårdar deras anhöriga? Jag skulle bli sur. Men det är jag det.

Nu gör jag det jag tycker är fel innerst inne. Jag tar två alvedon och går till jobbet.

Träningshelg

Jag ska ju till Åre på träningshelg i maj. Jag har bokat in mig på en herrans massa pass och inser att jag har ju inte kläder så det räcker. Alltså, bäst att börja shoppa i god tid innan;)

Tur att jag fick en rabattkod på 25% precis när jag fått syn på dessa godingar. Klick....nu är de på väg hem till mig.

Bodytoning

Igår var jag på Bodytoning och det var riktigt kul. Det kändes i kroppen att jag åkte skidor ett par dagar innan men jag hängde med bra tycker jag. Idag är jag mör i kroppen och känner mig lite smårisig så jag satsar på att vila ordentligt idag för att inte bli riktigt sjuk.

Vad tränar ni idag då?

Min dröm blev sann!

I fjorton år har jag bott i Härjedalen. Lika länge har jag drömt om att åka skidor runt Sömlingshångna.

Idag levde jag min dröm!

Perfekt väder, perfekt sällskap och perfekta skidor. Inget var fel. Möjligtvis raksträckan som var längs med fjällkanten, den kändes som tre mil lång. Men det gick!

Jag ska åka den här rundan minst en gång till i år har jag bestämt så vill du haka på är du välkommen. Men du måste ha tålamod som Maggan och inte knorra när jag vill gå i nerförsbackarna;)

Tack Maggan för att du följde mig:)

Funderingar

När man går hemma, vabbar och tycker jättesynd om sig själv är det lätt att man börjar fundera på saker och ting. Jag funderar mycket på hur jag själv fungerar. Jag kommer oftast att tänka på det när jag känner att jag blir missförstådd, bortglömd och otrevligt bemött.

Elaka kommentarer och pikar haglar på facebook. Oftast bryr jag mig inte men när man är i ett läge då man är sårbar är det lätt att ta åt sig. Och när jag tagit åt mig funderar jag på om jag är likadan, om jag beter mig på samma vis?
Ibland upptäcker jag att jag är det och det är inte skoj. Det är hemskt! Jag avskyr att upptäcka dåliga sidor hos mig själv, men samtidigt är det ju det enda sättet att ta itu med dem och ändra på sig, eller hur?

Jag tror att människor kan förändras, men då måste de komma till insikt själv, det funkar inte om en kompis ska påpeka ens dåliga sidor. Lika om ens partner påpekar något, då biter man ifrån snabbt!
Jag vill förändras. Jag vill bli mer medveten om mina dåliga sidor fast det gör ont och är jobbigt. Hur ska jag annars kunna förändras?

Jag blir så fruktansvärt trött på de som hela tiden skriver "lustiga" kommentarer på andras bekostnad. Jag själv har ju en förmåga att skoja till det mesta men nu menar jag de där kommentarerna som verkar roliga men som egentligen sårar den som blir utsatt. Sluta! Sluta nu!!

Var lite snäll och trevlig istället. Skriv ett uppmuntrande ord till din fb-vän istället för att trycka ner, gläds med den som är glad och trösta den som är ledsen.

Nu har jag fått ventilera. Tack.