Mitt allt

Måndagen den 30/12 1991 kl 07.25 tittade den här sötnosen ut.

Det där lät riktigt dumt. Jag upprepar meningen i mitt huvud och det stämmer ju inte alls. Evelina "tittade" inte ut. Jag kommer knappt ihåg vad hon gjorde men hon tittade nog inte ut. Givetvis kom hon ut skrikandes som en stucken gris. Eller så började hon skrika när de höll upp henne, upp och ner framför mig och slog henne i baken. Ja så var det, det var då hon skrek;)

Sedan dess har det hänt en hel del. Det har skrikits, bråkats, diskuterats och slagits.

Men vi har även skrattat.

Det är skratten jag minns mest. Det senaste skrattanfallet fick vi på föräldrasamtalet på Evelinas skola. Jösses vad vi skrattade. Jag skrattade så mycket att jag själv kände att det var för mycket. Men det gick inte att stoppa. Det var riktigt skoj.

Jag kommer även ihåg en liten tjej som utan minsta bekymmer ringde på hemma hos främmande människor och bad att få komma in och se hur de hade det. När Evelina var med så hände det alltid märkliga saker.

Ett mindre roligt minne är när hon sa till sin örondoktor att vi slog henne med pinnar som hon fått hämta i skogen. Det var abslout inte sant vill jag påpeka. Vi hade jättelångt till skogen;)

Hennes far var mindre glad då hon mycket ingående berättade för dagisfröknarna om pappas snopp som var röd och brunprickig. Det tog ett bra tag innan han hämtade/lämnade på dagis........Vad beträffar sanningshalten i hennes påståeende har jag inga kommentarer.

En höst så ritade hon bara smörgåsar på dagis. Vid jul var det utställning för alla föräldrar och fröknarna visade upp vad barnen ritat för olika saker. Det var då Evelina hade ritat smörgåsar en hel höst. Exakt likadana var de oxå om jag inte minns helt fel.

Nu fyller hon arton år och ska betraktas som vuxen. Men det är ju mitt barn vi snackar om. När betraktar vi föräldrar barnen som vuxna?

Det är säkert inte samtidigt som barnen gör det i alla fall.

Så grattis på din födelsedag FiaLotta Larsson. Ta det lugnt. Glöm aldrig att mamma har ögon överallt.

Frusen

Lilla Millie
Grannens julpimpade cykel

Tyra

Det är inte direkt varmt i Härjedalen just nu. Det är såpass kallt att det inte går att vara ute någon längre stund.

Men jag trotsade kylan och tog en promenad med Millie och kameran idag. Ljuset i december är något alldeles speciellt. Jag önskar att jag kunde lära mig att fånga det på bild någon gång.

Dagens bilder

Det har inte varit varmt idag precis så vi har mest varit inne. På förmiddagen åkte vi och hälsade på Tilde, Alva och Jenny. Jag passade på att fota lite.

Det är ganska mycket att lära sig på en ny kamera och många bilder hamnar i soptunnan.

Dessa som ni ser blev jag dock nöjd med.

Kvällen tillbringade jag i Lofsdalen med min dotter. Vi käkade på Trapper och sur(r)ade en del. Höjdpunkten på kvällen var när fadern anlände med skotern på släpvagnen.

Hur ska man kunna konkurrera med det?

Phew.....

Jag tror att jag just har avstyrt en megakatastrof!

Det känns så i alla fall efter en timmes medlande i telefon mellan en massa människor som inte kan kommunicera.
Varför är det så svårt för en del att samtala?

Jag vet i alla fall en som har en lindrig Asperger. Jag har iofs haft det på känn ett bra tag men nu är det solklart.

I morgon hoppas jag på en bättre dag än denna varit.

Gammal och trött

Hur trött kan man bli innan det slår över och man blir knäpp?

Lova att säga till mig om det händer.

Slut på ledigheten

Nu åker Tage och jobbar.
Det toksnöar och han måste ploga.

- Den här plogsvängen tar nog ett dygn Mathilda, bara så du vet.
- Tack, nu vet jag det. Det var roligt att höra.

Undra om jag ska ta och köpa den där skitsnygga mössan jag såg idag. Den är jag väl värd som sitter ensam jämt?
Någon mer som sitter ensam i morgon?

Jag vill umgås, dricka kaffe och bläddra i Sofis mode.

Öga för öga.....

Mannen är sjuk. Förkyld och hostar.
Nu är nog mannen glad att mitt motto inte är "öga för öga, tand för tand".
Mitt motto är "behandla andra som du själv vill bli behandlad".

Vilken tur mannen har.

Finally

Tada!
Här är jag, livs levande!
Det trodde ni (definitivt inte jag i alla fall) inte va? Att jag skulle överleva julen alltså.

But I did......jag lurade er alla;)

Seriöst nu. Jag är som bekant ingen (ang stavning på detta ord så hänvisar jag till min granne Åse)jullower. Jul för mig är förknippat med en massa ångest. Jag vet att det ska vara glatt och mysigt. Alla ska kramas och sjunga tillsammans och en massa annat dravel. Jag gör inget av det där.

Jag grinar istället.

Ja jag vet att jag är vuxen, förälder och den som ska hålla i allt med julen. Men det skiter sig totalt så fort det blir julafton. Jag har idag verkligen försökt att förstå varför det blir såhär och jag tror att jag möjligtvis har kommit på en del av det.

Jag ska inte trötta ut er med det här, det får ni fråga mig själv om. Och fråga gärna om ni vill veta. Det är inga problem alls för mig att prata om det, tvärtom så tror jag det är bra att ta reda på varför man reagerar på knasiga sätt ibland och våga prata om det.

Nu är det alldeles tyst och stilla i huset. Jag bara njuter av att dagen närmar sig sitt slut.

Nästa år kommer julen att se helt annorlunda ut. Jag lovar Evelina!

Mathildas jul

I kväll såg jag på Anna Ankas jul. Helt seriöst så fattar inte jag hur lågt människan kan sänka sig. I början var hon ett roande fenomen men nu är hon bara pinsam. Jag tittade inte ens färdigt.
Undra vad deltagarna får betlat för att ställa upp?

Min jul är knepig på sätt och vis. Jag älskar julen lika mycket som jag avskyr den. Förväntningarna är höga och då blir det så himla tråkigt om det inte blir som jag tänkt. Så i år tänker jag inte.
Julen får bli som den blir.

Jag har förmånen att ha alla min barn hos mig en stund mitt på dagen och det tänker jag njuta av. Jag ska göra färdigt så mycket som möjligt nu i natt så att jag inte behöver stressa i morgon.
Daniel börjar jobba i Lofsdalen kl 14.00 så det blir ett tidigt julfirande för oss. Men det kvittar för barnen är så trötta på kvällen ändå.

Må så gott och ha en underbar jul mina kära vänner.

Dan före dopparedagen

Idag är första dagen på länge som jag känner mig lugn och avslappnad. Tage är ledig. Det är mycket som ska ordnas men med två vuxna hemma så är det grislugnt.

Just nu är Tage och Millie och lämnar Charlie på dagis. Jag lyssnar på Jöback och njuter av lugnet. Det mesta av maten är fixad, det är bara lite städning som återstår och den tar vi när Millie sover.

Glöggcheesecaken blev inte som jag tänkt. När jag läser receptet så ser jag (lite piggare nu.....) att det är helt konstigt. Men strunt samma, den smakar nog gott i alla fall.
Så är du sugen på cheesecake så vet du var jag bor.

Nedräkningen har börjat

Nu drar det ihop sig till julafton, vare sig man vill eller inte.
Jag vill helst inte. Inte så att jag avskyr julen, bara stressen som kommer med den. Alla stressar, fast en del vill inte erkänna det.
Jag stressar som en galning.

Min högsta önskan är att få åka bort. Det räcker med Lofsdalen. Bara jag slipper vara hemma. Är jag hemma så är det alltid något som ska göras. Som nu t.e.x: en tvättmaskin väntar på att bli hängd av mig.

Tänk att få fixa maten i förväg och sedan åka iväg. Vara ute hela dagarna i snön och ha roligt bara.
Nu tänker ni att det kan du väl göra hemma. Nej. Som jag är funtad så går inte det. Jag har mycket svårt att slappna av när jag är hemma. Jag kan inte blunda för allt som behövs göras.

I kväll har jag i alla fall gjort glöggcheesecake. Jag vet inte om den är god men den ser god ut. Du får mycket gärna komma hit och smaka om du vill.
Jag är ändå bara hemma och far runt som en skållad råtta. Jag kan behöva sätta mig ner och surra lite.

En bild säger mer än tusen ord

Idag har jag tagit en massa bilder för att lära mig hur kameran funkar. Jag har tagit alla dessa bilder med helautomatisk inställning, dvs kameran sköter allt. Jag behöver bara trycka på en knapp.

I morgon kommer Evelina och hon lär nog tala om för mig vad jag gjort för fel med bilderna;)

Den suddiga bilden på två små barn är Daniel och Evelina hos vår granne Svea i Mölndal.

Mitt nyårslöfte

Jag lovar att ni hädanefter ska få färre dåliga bilder på min blogg.

Min gran

Är jättefin i mörkret.

Julstress

Jag är stressad. Julstressad.
Hur man än vrider och vänder på det är det mycket som ska göras. Även om man inte lagar någon mat själv så ska det handlas och ställas i ordning.

Jag vill ju gärna laga all mat själv från grunden. Jag tycker att det är grymt kul att planera vad vi ska ha på julbordet förutom det där vanliga. När man vill ha det så tar det lite tid. Så egentligen ska jag väl inte klaga men jag gör det ändå;)

Jag vill ha mer tid själv i köket. Får jag vara själv så går det jättesnabbt. När jag har barn som drar i mig och mattider att passa så tar det sjukt lång tid.
Nu är situationen sådan att jag ska fixa allt inför julen på onsdag. En dag har jag på mig. Tage har lovat att vara borta med barnen så jag får stöka ifred. Det ska bli spännande att se hur det går för honom. För mig kommer det att gå bra. Jag har all planering färdig och har handlat det mesta.

Nu väntar en ny tidning på mig. Jag ska läsa den i skenet av en grön spöklampa. Barnen sover och Tage plogar så jag lär ha fullt upp i natt med att stoppa i nappar och göra välling.
I morgon ska jag ta mig ut är det tänkt. Det får bli pulkaåkning i backen bakom huset och en kopp kaffe i mina översnöade utemöbler.
Vill ni haka på så är ni mer än välkomna, som alltid.