Förhoppningsvis är det sista dagen i mitt liv som jag har tennisarmbåge.
Jag ska till en osteopat som jag sätter allt hopp till i nuläget. I snart sex månader har det värkt dag och natt. Inte undra på att man ibland är en surkärring;)
Idag kommer Evelina (äntligen) hem. Tack och lov är hennes pappa långt bort så jag får ha henne för mig själv.
Nu ska barnen på dagis och jag ska räkna matte hela långa dagen.......
Höres
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar