Jag tror inte att det finns någon mening med att unga, friska människor ska få cancer och gå bort alldeles för tidigt. Överallt finns den där hemska sjukdomen och tar bort fina människor.Igår förlorade en god vän sin man och jag kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig vad hon går igenom just nu. Jag då, jag sitter här och tycker synd om mig själv för det är tomt när Tage är på jakt.
Jag skäms när jag tänker på det. Min saknad efter en man som är borta några dagar är en droppe i havet jämfört med att förlora någon man älskar för evigt. Förlåt att jag mitt i allt elände är så självisk.
Min mamma dog i cancer, bara 28 år gammal.
Min mormor dog 62 år gammal, hon hade en stor tumör i magen visade det sig.
Vi får hoppas att forskarna finner ett svar på gåtan så att de löser den. När jag tänker så kan jag räkna upp minst tio personer jag känner som gått bort i cancer de senaste tio åren. Så meningslöst.
Idag tänker jag på min vän som har det extra jobbigt just nu. Vad ska man göra? Vad ska man säga? Det är så ofattbart orättvist och jag blir så arg när jag tänker på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar