Han bodde inte länge på vår gård men tillräckligt länge för att det skulle bli vinter. Då hade han en dag på sig en vit toppluva och alla retade honom och ropade ägget efter honom.
Som tur var så hade jag inte berättat för någon om min hemliga förälskelse och hur jag satt hemma och lekte att vi var gifta, då hade nog även jag blivit retad. Eller nu när jag tänker efter så var det ju ganska fegt att inte stå upp för honom.
Hur som helst så försvann han lika fort som han kom men jag kommer ihåg honom än idag. Han hade bara en framtand och var jättefräknig, smal och blek. En typisk engelsman, den vackraste jag någonsin hade skådat.
1 kommentar:
Du är så jäkla söt! Love you!! Puss
Skicka en kommentar