Han levde delvis efter mottot, något moderniserat visseligen; Det du inte vet har du inte ont av.
Överst på mina köksskåp är det ett tjockt lager med ingrodd smuts. Detta bekymrar inte mig nämnvärt. Jag är mer bekymrad över att jag måste möblera om när jag vill ta mig in i mitt stora skafferi.
Inte i min vildaste fantasi hade jag kunnat tro att smutsen ovanpå köksskåpen skulle bekymra min sambo. Men tydligen är det så. Idag när jag kommer hem för att plugga religion så är det kaos. Stort kaos.
Tage hade börjat städa på ställen som inte prioriteras så ofta när man har småbarn; ovanpå och bakom kylen, inne i micron, ovanpå köksskåpen. Jag som hade bjudit hem en vän på lunch får panik! Men mogen som jag är tackar jag honom för att han är så snäll och städar (detta trots att han aldrig säger att jag är snäll när jag städar), men ber honom snällt att rappa på lite eftersom det kommer folk.
Då ber han mig att avsluta eftersom han skulle ut och gå!
Här hade det kunnat gå riktigt illa. I normala fall skulle jag nästan flippat ur. Nu säger jag (återigen snällt) att jag kan dammsuga upp ett ton grus och plocka upp en miljard leksaker, om han gör färdigt sitt. Han går med på det och jag andas ut.
Nu puttrar en räkfond på spisen. Gjord på skal efter att jag skalat räkor så att fingrarna stinker som....ja ni vet;)
Nu kan väl inte Tage bli arg för att jag inte skickat tillbaka paketet från Ellos?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar