Mitt allt

Måndagen den 30/12 1991 kl 07.25 tittade den här sötnosen ut.

Det där lät riktigt dumt. Jag upprepar meningen i mitt huvud och det stämmer ju inte alls. Evelina "tittade" inte ut. Jag kommer knappt ihåg vad hon gjorde men hon tittade nog inte ut. Givetvis kom hon ut skrikandes som en stucken gris. Eller så började hon skrika när de höll upp henne, upp och ner framför mig och slog henne i baken. Ja så var det, det var då hon skrek;)

Sedan dess har det hänt en hel del. Det har skrikits, bråkats, diskuterats och slagits.

Men vi har även skrattat.

Det är skratten jag minns mest. Det senaste skrattanfallet fick vi på föräldrasamtalet på Evelinas skola. Jösses vad vi skrattade. Jag skrattade så mycket att jag själv kände att det var för mycket. Men det gick inte att stoppa. Det var riktigt skoj.

Jag kommer även ihåg en liten tjej som utan minsta bekymmer ringde på hemma hos främmande människor och bad att få komma in och se hur de hade det. När Evelina var med så hände det alltid märkliga saker.

Ett mindre roligt minne är när hon sa till sin örondoktor att vi slog henne med pinnar som hon fått hämta i skogen. Det var abslout inte sant vill jag påpeka. Vi hade jättelångt till skogen;)

Hennes far var mindre glad då hon mycket ingående berättade för dagisfröknarna om pappas snopp som var röd och brunprickig. Det tog ett bra tag innan han hämtade/lämnade på dagis........Vad beträffar sanningshalten i hennes påståeende har jag inga kommentarer.

En höst så ritade hon bara smörgåsar på dagis. Vid jul var det utställning för alla föräldrar och fröknarna visade upp vad barnen ritat för olika saker. Det var då Evelina hade ritat smörgåsar en hel höst. Exakt likadana var de oxå om jag inte minns helt fel.

Nu fyller hon arton år och ska betraktas som vuxen. Men det är ju mitt barn vi snackar om. När betraktar vi föräldrar barnen som vuxna?

Det är säkert inte samtidigt som barnen gör det i alla fall.

Så grattis på din födelsedag FiaLotta Larsson. Ta det lugnt. Glöm aldrig att mamma har ögon överallt.

Frusen

Lilla Millie
Grannens julpimpade cykel

Tyra

Det är inte direkt varmt i Härjedalen just nu. Det är såpass kallt att det inte går att vara ute någon längre stund.

Men jag trotsade kylan och tog en promenad med Millie och kameran idag. Ljuset i december är något alldeles speciellt. Jag önskar att jag kunde lära mig att fånga det på bild någon gång.

Dagens bilder

Det har inte varit varmt idag precis så vi har mest varit inne. På förmiddagen åkte vi och hälsade på Tilde, Alva och Jenny. Jag passade på att fota lite.

Det är ganska mycket att lära sig på en ny kamera och många bilder hamnar i soptunnan.

Dessa som ni ser blev jag dock nöjd med.

Kvällen tillbringade jag i Lofsdalen med min dotter. Vi käkade på Trapper och sur(r)ade en del. Höjdpunkten på kvällen var när fadern anlände med skotern på släpvagnen.

Hur ska man kunna konkurrera med det?

Phew.....

Jag tror att jag just har avstyrt en megakatastrof!

Det känns så i alla fall efter en timmes medlande i telefon mellan en massa människor som inte kan kommunicera.
Varför är det så svårt för en del att samtala?

Jag vet i alla fall en som har en lindrig Asperger. Jag har iofs haft det på känn ett bra tag men nu är det solklart.

I morgon hoppas jag på en bättre dag än denna varit.

Gammal och trött

Hur trött kan man bli innan det slår över och man blir knäpp?

Lova att säga till mig om det händer.

Slut på ledigheten

Nu åker Tage och jobbar.
Det toksnöar och han måste ploga.

- Den här plogsvängen tar nog ett dygn Mathilda, bara så du vet.
- Tack, nu vet jag det. Det var roligt att höra.

Undra om jag ska ta och köpa den där skitsnygga mössan jag såg idag. Den är jag väl värd som sitter ensam jämt?
Någon mer som sitter ensam i morgon?

Jag vill umgås, dricka kaffe och bläddra i Sofis mode.

Öga för öga.....

Mannen är sjuk. Förkyld och hostar.
Nu är nog mannen glad att mitt motto inte är "öga för öga, tand för tand".
Mitt motto är "behandla andra som du själv vill bli behandlad".

Vilken tur mannen har.

Finally

Tada!
Här är jag, livs levande!
Det trodde ni (definitivt inte jag i alla fall) inte va? Att jag skulle överleva julen alltså.

But I did......jag lurade er alla;)

Seriöst nu. Jag är som bekant ingen (ang stavning på detta ord så hänvisar jag till min granne Åse)jullower. Jul för mig är förknippat med en massa ångest. Jag vet att det ska vara glatt och mysigt. Alla ska kramas och sjunga tillsammans och en massa annat dravel. Jag gör inget av det där.

Jag grinar istället.

Ja jag vet att jag är vuxen, förälder och den som ska hålla i allt med julen. Men det skiter sig totalt så fort det blir julafton. Jag har idag verkligen försökt att förstå varför det blir såhär och jag tror att jag möjligtvis har kommit på en del av det.

Jag ska inte trötta ut er med det här, det får ni fråga mig själv om. Och fråga gärna om ni vill veta. Det är inga problem alls för mig att prata om det, tvärtom så tror jag det är bra att ta reda på varför man reagerar på knasiga sätt ibland och våga prata om det.

Nu är det alldeles tyst och stilla i huset. Jag bara njuter av att dagen närmar sig sitt slut.

Nästa år kommer julen att se helt annorlunda ut. Jag lovar Evelina!

Mathildas jul

I kväll såg jag på Anna Ankas jul. Helt seriöst så fattar inte jag hur lågt människan kan sänka sig. I början var hon ett roande fenomen men nu är hon bara pinsam. Jag tittade inte ens färdigt.
Undra vad deltagarna får betlat för att ställa upp?

Min jul är knepig på sätt och vis. Jag älskar julen lika mycket som jag avskyr den. Förväntningarna är höga och då blir det så himla tråkigt om det inte blir som jag tänkt. Så i år tänker jag inte.
Julen får bli som den blir.

Jag har förmånen att ha alla min barn hos mig en stund mitt på dagen och det tänker jag njuta av. Jag ska göra färdigt så mycket som möjligt nu i natt så att jag inte behöver stressa i morgon.
Daniel börjar jobba i Lofsdalen kl 14.00 så det blir ett tidigt julfirande för oss. Men det kvittar för barnen är så trötta på kvällen ändå.

Må så gott och ha en underbar jul mina kära vänner.

Dan före dopparedagen

Idag är första dagen på länge som jag känner mig lugn och avslappnad. Tage är ledig. Det är mycket som ska ordnas men med två vuxna hemma så är det grislugnt.

Just nu är Tage och Millie och lämnar Charlie på dagis. Jag lyssnar på Jöback och njuter av lugnet. Det mesta av maten är fixad, det är bara lite städning som återstår och den tar vi när Millie sover.

Glöggcheesecaken blev inte som jag tänkt. När jag läser receptet så ser jag (lite piggare nu.....) att det är helt konstigt. Men strunt samma, den smakar nog gott i alla fall.
Så är du sugen på cheesecake så vet du var jag bor.

Nedräkningen har börjat

Nu drar det ihop sig till julafton, vare sig man vill eller inte.
Jag vill helst inte. Inte så att jag avskyr julen, bara stressen som kommer med den. Alla stressar, fast en del vill inte erkänna det.
Jag stressar som en galning.

Min högsta önskan är att få åka bort. Det räcker med Lofsdalen. Bara jag slipper vara hemma. Är jag hemma så är det alltid något som ska göras. Som nu t.e.x: en tvättmaskin väntar på att bli hängd av mig.

Tänk att få fixa maten i förväg och sedan åka iväg. Vara ute hela dagarna i snön och ha roligt bara.
Nu tänker ni att det kan du väl göra hemma. Nej. Som jag är funtad så går inte det. Jag har mycket svårt att slappna av när jag är hemma. Jag kan inte blunda för allt som behövs göras.

I kväll har jag i alla fall gjort glöggcheesecake. Jag vet inte om den är god men den ser god ut. Du får mycket gärna komma hit och smaka om du vill.
Jag är ändå bara hemma och far runt som en skållad råtta. Jag kan behöva sätta mig ner och surra lite.

En bild säger mer än tusen ord

Idag har jag tagit en massa bilder för att lära mig hur kameran funkar. Jag har tagit alla dessa bilder med helautomatisk inställning, dvs kameran sköter allt. Jag behöver bara trycka på en knapp.

I morgon kommer Evelina och hon lär nog tala om för mig vad jag gjort för fel med bilderna;)

Den suddiga bilden på två små barn är Daniel och Evelina hos vår granne Svea i Mölndal.

Mitt nyårslöfte

Jag lovar att ni hädanefter ska få färre dåliga bilder på min blogg.

Min gran

Är jättefin i mörkret.

Julstress

Jag är stressad. Julstressad.
Hur man än vrider och vänder på det är det mycket som ska göras. Även om man inte lagar någon mat själv så ska det handlas och ställas i ordning.

Jag vill ju gärna laga all mat själv från grunden. Jag tycker att det är grymt kul att planera vad vi ska ha på julbordet förutom det där vanliga. När man vill ha det så tar det lite tid. Så egentligen ska jag väl inte klaga men jag gör det ändå;)

Jag vill ha mer tid själv i köket. Får jag vara själv så går det jättesnabbt. När jag har barn som drar i mig och mattider att passa så tar det sjukt lång tid.
Nu är situationen sådan att jag ska fixa allt inför julen på onsdag. En dag har jag på mig. Tage har lovat att vara borta med barnen så jag får stöka ifred. Det ska bli spännande att se hur det går för honom. För mig kommer det att gå bra. Jag har all planering färdig och har handlat det mesta.

Nu väntar en ny tidning på mig. Jag ska läsa den i skenet av en grön spöklampa. Barnen sover och Tage plogar så jag lär ha fullt upp i natt med att stoppa i nappar och göra välling.
I morgon ska jag ta mig ut är det tänkt. Det får bli pulkaåkning i backen bakom huset och en kopp kaffe i mina översnöade utemöbler.
Vill ni haka på så är ni mer än välkomna, som alltid.

Julpyssel

När det är -30C går det fort att göra islyktor. Självklart har jag använt mina Tupperwareburkar.

Väntan

Istället för att lägga mig så sitter jag uppe och väntar på Maias julkalender. Läs den. Maia har någon poäng varenda dag anser jag. Helt klart läsvärt.

Bitigt ute idag!

Stämmning

Nu börjar jag få lite julkänsla. Jag är uppe och alla andra sover så jag får stöka på ifred.

I morgon firar vi Tobin som fyller ett år och en annan vän som fyllt år idag. Tage ska vara hemma och jag ser fram emot att få mycket gjort.

Trevlig helg.

Aj aj aj aj aj

När jag skottade snö förut så vred jag till knät så illa att jag ramlade ihop av smärta och började grina. Nu har det gett med sig lite men värker bra nog ändå.
Som om inte det är nog så börjar få hemsk mensvärk. Jag äter ju medicin för det och har tagit en tablett så det ska väl ge med sig snart hoppas jag.

Nu ska mina barn få använda mig som klätterställning. Jag intar liggläge på min yogamatta:)

Här finns det kaka om du är sugen.

Vilken start

Idag var det tänkt att Tage skulle komma hem lite tidigare och vara ledig resten av helgen.
Nu står han flera kilometer in i skogen med traktorn och har punka! Han ska nu bygga en väg att ta sig fram på till vägen där en trailer ska hämta honom, så att han kan åka hem och ploga, efter att traktorn är lagad!

Jag har en svag känsla utav att den där lediga helgen inte kommer att bli ledig efter allt strul. Men jag vet ju av erfarenhet att såhär är det på vintrarna, så jag ska väl inte klaga. Jag bara gnäller av mig lite (igen).

Men han sa inte ett ord när jag sa att nu beställer jag kameran jag vill ha!

Nu skriker Millie. Dags för mig att sätta mig på golvet igen.

HURRA HURRA FÖR MIN VÄN OLIVIA IDAG!!

Grattis på din födelsedag Olivia!

Jag hittade bara det här gamla kortet på dig. Men jag tycker det är så himla fint.

Hoppas att du får en fin dag med många paket. Jag firar dig när vi blir friska, så vi ses till sommaren eller så;)

Snorigt

Jag ska inte klaga på att mina barn inte är jättesjuka, men......, ska man vara sjuk så ska man väl inte orka gnälla en hel dag?
Millie gnäller så fort jag vänder ryggen till. Hon står brevid mig och drar i mina byxben och är allmänt jobbig.

Men på fredag så ska mannen vara ledig säger han. Men iofs så skulle han vara det i morgon oxå när jag ringde och sa upp mig med omedelbar verkan. Men när han kom hem så var det ändrat tydligen:(

Jag lär väl överleva morgondagen oxå. Barnen är snoriga och har feber, typ 37,4C. Ingen idè att skicka dem på dagis i dessa gristider.

Godnatt

Hur kan det komma sig?

Att jag igår kväll packar en låda full med kakor till Tage som han kan ha i traktorn och smaska på. Jag tycker då riktigt synd om honom som jobbat nio dagar/nätter i sträck. Funderar på om han blir glad för den där lilla lappen jag lagt längst ner i lådan?

Nu sitter jag här med två snoriga barn och hoppas nästan ( så farligt är det egentligen inte, men men.....) att han sätter i halsen!
Trött och less är jag på sjukdomar nu. Trött på barn som är gnälliga. Fruktansvärt trött på mamman som nästan är gnälligast av alla känns det som. Trött på att aldrig kunna planera någonting på vinterhalvåret. Men jag vet att den här känslan går över snart. Men fram till dess tillåter jag mig själv att gnälla av mig lite då och då.

Nu beger oss vi ut trots lätt feber och snoriga näsor. Det kan väl inte bli sämre av frisk luft, eller?

Kakan på modet

Jag får börja med att ursäkta den dåliga bilden. Jag vet att den är suddig. Men för er som inte ser så är det en saffransbiscotti.

I alla fall så är det första gången jag bakat sådana. Mina yngre vänner surrar om sina biscottis hit och dit så jag tänkte att jag måste prova.

Jag har ju ätit dem men aldrig bakat några själv. Jag måste ju säga att de blev ganska goda. Jag har smakat en av varje sort. Tyvärr så föll chokladbiscottin isär så den åker i soptunnan ( jag har svårt för fula/trasiga kakor), men den med saffran smakade himmelskt. Nu åker de in i frysen och tas fram när jag får besök.

Vem vill få första smakbiten? ;)

Sega solroskakor.

En.
En liten kant har jag smakat. Bra jobbat.

Snacka om service

Charlies overall har gått sönder. När jag ringer för att kolla vad som händer så har de inte fått overallen än, men den skulle komma idag.
-Har du något annat att ha på ditt barn, frågar tjejen i luren?

-Ääh, neeej, inte direkt.

-Då skickar jag en låneoverall med posten idag, blir det bra? Har du önskemål på färg?

-Nääää tack så mycket då.

Vid gott mod

Trots att jag ett tag i natt betvivlade min mentala hälsa så är jag vid gott mod.
I förra veckan var jag arg, sur och irreterad på mig själv (och andra oskyldiga människor).
Att det som jag kan utantill i sömnen är så vansinnigt svårt att praktisera.
Jag vet precis hur jag ska göra, och inte göra. Ändå gör jag det jag inte bör göra.

Men jag ger mig aldrig den här gången. Jag tänker kämpa tills jag är i mål. Hur lång tid det än tar.

Annars har vi suttit inne och ugglat idag. Charlie har feber och "känner starkt i sin hals" som han själv uttryckte det, så vi har hållt oss inne. Snön fortsätter att vräka ner och det bådar gott inför julen som ska vara vit enligt min mening.

Höres.

Nattligt samtal

01.30
- Hej, jag ringer från SOS och villa kolla om samtalet från er var allvarligt eller ett skämt?

- Va? Jag har inte ringt SOS. Klockan är halv två.

- Jo, du ringde alldeles nyss och sa att det brann i dina galoscher.

- Jaha. Men det gör det inte så jag måste ha skämtat. Ursäkta mitt dåliga skämt. Godnatt.

Det går bättre för Charlie.

Pyssel

Det här går ju skitbra. Vad kul det är att julpyssla.

22.07

Jag har lyckats att ladda ner lite bra musik till min telefon. Jag vet att det är olagligt men det var bara ett fåtal. Då är det väl inte så farligt?

20.00

Kl 17.22 la jag mig i soffan och skulle försöka läsa lite.
Nu vaknade jag.
Tage har lagt Millie och hade hört hur Charlie ropade på mig. Jag låg i soffan där han satt och hörde ingen ting.
Jag måste ha varit trött.

Vi får se hur det går när jag ska sova?

16.00

En tygkorg är färdig. Det blir nog bara en. Inte 5 stycken som jag tänkt från början.

12.50

Mina små barn åt korv och stuvade makaroner så jag trodde de skulle spricka.
De sprack ej så vi gick ner på ICA och köpte det utlovade godiset. Nu är det uppätet och jag funderar på att sy lite.

10.00

Tack och lov insåg jag snabbt att julkort inte är min grej. Inte just nu i alla fall. Magen kurrar och stämplarna strejkar. En riktigt dålig kombination.
Förvänta er alltså inga julkort från mig via brevlådan.

06.15

Denna okristliga tid vaknar min son och väcker då sin lillasyster. Jippie!!

Ni dricker jag kaffe med äggmjölk och funderar på vad jag ska göra idag. Jag vägrar att sitta inne.

Vad ska du göra?

Middag

Idag blir det burgare med extra ost och coleslaw.

Dagens bibelord

Det du sår får du skörda.
Lagen om sådd och skörd är högaktuell även idag.

Matvrak

Trots att Millie precis ätit välling ska hon prompt ha av min omelett. Jag äter den sittandes på golvet för husfridens skull, och Millie står brevid och gapar till hon får något i munnen.

Ånger, skuld och skam.

Jag har varit en dålig mamma idag.
Riktigt dålig. Sur, trött, på dåligt humör, julångest och riktigt less. Superdålig kombination när man är hemma med två små trötta barn.

Men nu är dagen slut och i morgon tar vi nya tag. Gårdagen kommer då att vara borta och en helt ny dag väntar med nya möjligheter.

Det borde inte kunna bli något annat än bra tycker jag. Dessutom chockar jag kroppen med att gå och lägga mig, NU!!

Millie Vanilli

Tänk vad ett år går fort. Ändå minns jag inte så jättemycket från när Millie var nyfödd mer än såriga bröstvårtor och dunderförkylning. Men det gick ju över och sedan dess har det varit mest kul.

Millie är en go och glad tjej för det mesta. Så länge vi andra gör som hon vill är allt frid och fröjd.

När hon föddes vägde hon 4,060g och var 50 cm lång.

För två veckor sedan så vägde hon 11,610g och var 76 cm lång.
Vad ska det bli utav henne tro?

Idag har hon blivit lite uppvaktad med tårta och superfina presenter. De flesta av hennes kompisar är sjuka så det blir mer kalas så fort alla piggnat i. Då kanske jag får tummen ur och bakar en tårta oxå.

Nu ska jag köpa de sista julklapparna sedan blir det godnatt. I morgon ska vi avtacka Charlies fröken som sorgligt nog går i pension.

Tveksam

Jag älskar att baka. Kakor, tårtor, pajer, bullar, bröd, petit fours, you name it. Jag älskar det verkligen.
Jag kan planera en hel dag vad jag ska baka på kvällen när alla har somnat. Denna underbara känsla att ha två, tre sorter på g samtidigt. Den är helt obeskrivlig.

Tyvärr gillar jag lika mycket att äta allt jag bakat. Det är delvis därför jag ser ut som jag gör. När det gäller bakverk har jag ingen botten.
Nu är det jul snart. Här är det tomt i frysen. Inte en lussebulle eller pepparkaksmazarin så långt ögat når, och det gör lite ont i min själ. Speciellt när jag ser det här.

Jag vill oxå kunna baka och fylla min frys nu inför alla helger. Mitt problem är att jag inte har karaktär att låta bli dem. Jag önskar att jag hade det men tyvärr. Så nu får det bli en jul utan 10 sorters kakor i frysen. Mina gäster får köpepepparkakor och kaffe.
Tråkigt.

Ja men så får det bli. Jag klarar inte av att ha det hemma, så enkelt är det. Men baka ska jag. Jag kan baka till andra, till de som klarara av att ta en kaka och vara nöjda.

Vem klara det? Räck upp en hand!

Bästa helgen

Här är han, älskade Lasse!
I lördags var vi alltså på konsert med Lars Winnerbäck i Gävle. Helt enormt bra. Det var en så underbar stämmning och hans texter är helt grymma tycker jag.

Helgen blev mycket lyckad. Vi bodde i Evelinas lilla etta som snabbt förvandlades till ett inferno av kläder, skor, smycken och smink så långt ögat nådde. Men kul hade vi.

Det är helt otroligt vad roligt man kan ha, och vad mycket man kan skratta åt saker som efteråt verkar riktigt barnsliga. Men det är väl det som är det roliga många gånger förmodar jag.

Idag har vi varit ute i ruskvädret. Mest skönt var det att komma in och få sig en kopp kaffe. Men barnen hade skoj och det är ju huvudsaken.

I morgon ska jag till farbror doktorn i Åre. Som tur är så har jag tränat Pilates i kväll. Han kommer nämligen att fråga vad jag tränar för något. Då känns det bra att kunna säga att jag kommit igång med Pilates. Mina skidor ska jag snart lämna in på grundvallning, så egentligen har jag ju nästan kommit igång med skidåkningen oxå, om man inte är petnoga med detaljerna förstås;)

Nu måste jag surfa lite sen är det sängen som väntar. I morgon ringer klockan 06.00!!

Den sista latten

På väg hem efter en underbar helg. Det här lever jag länge på.
Grövelsjön nästa!

Wow.

Lasse!

Nu väntar vi på dig Lasse!

Beautysaloon Brynäs

Lucia i gallerian!

Värmebölja

I Gävld är det snöfritt så en del går barfota hem.

Kvällspromenad